Gerdy Linda Mari

Jag har haft som några späckade dagar..
Det är som fullt upp hela tiden, fast ändå på ett skönt sätt.
Får träffa underbara människor, Anna Mähler, Tessie Von Bessie, Tommy och Hanna, Samuel och Annika, Jimmy, Hasse och Lena.. + alla andra fina människor..och inte att förglömma, jag ska få åka bil med Stina och Jakob ner till Linköping på lördag där jag även ska få möta mina fina dahlkvistare (stavar ni med k eller q, kommer aldrig ihåg). Det är så fint med vänner. Det är så kul med vänner.

Idag hoppas jag få tid över till Hannas hårslingning emellan mina olika småjobb som ska ta mig upp i den här karriärsstegen som alla pratar om. Hmm.. kan biltvätt och hustädning ta någon närmre ett toppjobb så då är jag sannerligen nära..

Och för att knyta ihop detta inlägg med ett tidigare, där jag så stolt proklamerade ut en njutande livsstil så kan jag även idag påstå att jag njuter, det var inte bara ord för stunden utan jag har fortsatt njuta ända sedan den minut som förra nämnda inlägg publicerades.

Jag njuter av vänner och livet i största allmänhet.. och över alla småjobb förstås..






och nej det är inte denna bil som jag tvättat och nej jag har inte så manliga händer och armar.. jag har snott bilden..huvva

Tänk va mycket som kan hända på väldigt kort tid.
Jag kom hem till Sverige för lite mindre än två veckor sedan och jag höll på krypa under stolen för jag tyckte det var så grått och trist här hemma. Hade verkligen tänkt mig lite mer grönska och sol.
Men icket att misströsta! Bara på två veckors tid har det som förändrats markant här när det gäller våren och alla dess underbara företeelser..

Som dessa vackra ting..



För övrigt har jag haft en underbar helg med vänner i största allmänhet och mycket närmre vänner i mindre allmänhet (hmm..att försöka använda ord och meningar för att låta smart men att misslyckas fatalt..). Den närmre vännen var Tessie, en glädjens och skönhetens kvinna, utanpå och inuti. Som att jag älskar att ha henne nära. Hon är en hyvens kvinna som "kanske är den bästa och roligaste och sötaste jag vet"...(märk väl Tessie att jag la till kanske, så blir det mer trovärdigt liksom..haha).


Jag njuter av livet och välkomnar sommaren med öppna armar!

Jag har eller ska bli en riktig livsnjutare, en sån där utan dess like.
Jag märkte till min stora besvikelse att ett gott kex slank ner utan nån som helst vetskap igår eftermiddag. Då tänkte jag att så här kan det ju inte fortgå, det är ju så synd på ett sånt gott kex. Kex är inte till för att slinka ner eller bara försvinna utan njutning. Nej där och då bestämde jag mig.
Jag ska bli en livsnjutare! Detta ska bli en sommar att njuta av.

Idag har jag hittills njutit av:

• vädret
• grandoften av de hundratals avverkade granar som låg längs min promenadväg
• Vattnet som porlade i bäcken
• Älgkon som blev jätterädd när jag kom joggandes och sprang sin väg
• Vattenglaset som så ljuvligt släckte min törst
• Telefonsamtalet från världens bästa Etiopienteam

ja det gäller ju att njuta av allt det goda som livet (Gud) ger...

Ja jag vet inte om det är sorgligt, pinsamt, ett ålderstecken eller bara fint..

Men jag har de senaste dagarna mellan 10-11 betett mig oroväckande mycket som en vuxen, kanske till och med pensionär.

jag har i min ensamhet satt mig med en kaffekopp i handen och gärna med en småkaka på fatet (helst bondkaka). Sippandes på mitt kaffe har jag suttit och tittat ut över vsjön som ligger nedanför vår gård, filosoferande och tänkande har jag njutit i fulla drag.




det svarta guldet...

Min mor tillbringade en vecka med mig i Etiopien innan jag skulle flytta hem till Sverige igen.
Hennes mage blev fylld med diverse etiopisk kulinarisk föda, vilket gjorde sig påmint när vi väl kom till Sveriges huvudstad.
Och en sak är då säker, det är dyrt att gå på toa i Stockholm.
Min far var inte sen att kommentera fenomenet.

-Ja vissa dom spele ju bort penga, men morsan hon ha ju skete bort 300 spänn!!

Linda äter glass i gamla stan
Mamma fastnar i en jeansklänning på axelssons
Pappa släpper sig i allmänhet

Ja, det mesta verkar vara som vanligt...

..igår hände något som jag inte var helt inställd på..
jag insåg att det bara var två veckor tills jag skulle åka hem till Sverige från mitt älskade Etiopien...
















jag grät...

Jag ser Gud bakom allt jag ser



Och jag kan inte tvivla mer



 I de blomstrande ängder



 Ibland stjärnornas mängder


 
Jag ser Gud bakom allt jag ser

okej jag vet att detta börjar likna en matblogg, men jag kan inte hjälpa att man kan bli så exalterad över saker som finns i Sverige men som inte finns här men som på något vis letar sig hit åsså blir man sååååå glad (ahhhh, nu kan du andas, lång mening)..

Vi har hittat SOOOOOOOOOOOOCKEEEEEEEEEEERVAAAAAAAAADD

Klart man ska äta semlor även i det exotiska och varma Etiopien.




Tack Gode Gud för sådana som Maren. Tänka sig vilken talang för detta med bakning...



Jag var glad..

kan väl ändå egentligen aldrig fatta varför jag lägger ut såna här bilder..handlar om en konstig barndom tror jag, jag hänvisar till ett tidigare inlägg Lobotomi

semla ut

Idag var jag på mötet som höghastighets accelererade mitt huvud bakåt och jag tänkte att så här bra kan det bara inte va, men det var det och det gjorde mitt hjärta glatt.
Skrattade av lycka.. lycka över att mannen med smärta i knät inte kunde hitta smärtan längre, sökte men kunde inte hitta, fann inte.

Senare på kvällen mötte jag ett hopp, ett hopp om att någon gång, någon gång i framtiden kunna hitta, att det faktiskt finns..

Efter mörkret brutit in och lugnet lagt sig, bromsarna börjat fungera och jag gick på halvfart igen så tänkte jag på vart jag helst av allt hade velat vakna upp imorgon.
Jag tänkte, funderade sådär noggrant så jag var tvungen att kisa när jag tänkte med blicken fäst i taket. Jag ville inte bara välja någon i hettans stund, jag ville välja med omsorg, med hjärtat.

Jag hade precis läst dina ord och ville så gärna uppmuntra dig, jag ville vakna upp där du är. Du där i långtbortistan landet som går långa promenader för att få luft och kunna andas.

 Faktiskt, konstigt nog tänkte jag att det hade varit skönt att vakna upp bredvid dig också, mjukiskramas och njuta dagen tillsammans, kanske med en kaffekopp i handen, kanske bara slötitta på film hela dagen eller sova onödigt långt, diskutera senaste modet och prata om ingenting.

Nu lyssnar jag på musik från förr, musik som för två år sedan skulle fått mig till att lägga mig ner i fosterställning och gråta eller bara apatisk blicka mot väggen. Idag gör det mig ingenting, jag lyssnar, minns, men känner ingenting, inte samma sak som då..

Samma Gud som fick mitt huvud att dras bakåt på mötet idag fick tag i min hand då och drog mig upp.


Imorgon vaknar jag upp, inte med dig eller dig, en annan dag kanske, men jag vaknar inte heller upp ensam…

maja min maja

Jag och min vän Maja kliver in i framsätet på den minibuss som ska ta oss till Dire Dawa för en skön ledig dag vid poolen.
När vi satt oss tillrätta utbrister chauffören i ett glatt
-Salam nacho (vilket betyder ungefär ”hur är läget”).
Minns ni mig? det var jag som tog ett hår av henne förra gången i Dire Dawa.
 Han pekar på Maja.
 Hur skulle vi kunna glömma…
 Förra gången vi var i Dire Dawa och skulle hem tillbaka till Harar så gick vi till stadens busstation.
 Där hittade vi snabbt åt den buss som skulle till Harar. Utanför bussen stod det en massa människor och bara tittade. Som de alltid gör när en vit eller i detta fallet flera vita befinner sig inuti bussen, enda skillnaden denna gången var att en sträckte sig in och ryckte åt sig ett av Majas hårstrån.
 -Det här ska jag spara sa han med ett stort leende.
 Vi funderar på om han kanske samlar, för att en dag kunna få ihop till en foreigne-hårs kudde.
 Skulle va sådär lagom läskigt.

 På tal om denna resa så kan jag väl även nämna att min lagom lilla åkrädsla tog sig uttryck i att jag sträckte mig efter det jag trodde var Majas trygga arm fast som i själv verket var chaufförens hand som höll ett stadigt tag om ratten.
 Jag gjorde det som man aldrig aldrig aldrig får göra.
 Jag tog alltså tag i ratten för att rätta upp kursen.
Aj aj.. men det gick bra, chauffören tyckte mest det var väldigt kul, så han var ute och slickade kanten ( läs. Stupet) hela tiden.
Till min stora glädje (NOT).

Jag har lovat mig själv så många gånger att inte skriva alltför personliga och sårbara texter, men gång på gång bryter jag mot min egen satta regel. Kanske för att jag vill ge mitt liv, mitt hela liv, allt. Kanske för att det är så skönt att skriva, kanske för att det känns lite bättre efter att man skrivit ner det man känner med bokstäver..


Idag kom det över mig igen.

 Saknaden rann igenom mig som en iskall vattenstråle över naken hud.
 Oftast tillåter jag mig inte att sakna.
 Det gör mig ledsen och lite sorgsen.

När jag läste min väns ord så grät jag, grät mest för hennes skull, om saknaden, hålet i handen, samtidigt så grät jag för mig själv, för att jag kände igen känslan.
Idag kom det över mig, precis som det gjorde igår och dagen innan och dagen innan dess.
Den har besökt mig nu några dagar, saknaden. Inte våldgästat, mer bara varit, varit nära.
Men jag tycker mig inte behöva driva den på flykten.

Jag har ett hopp om att en dag kunna fylla den saknaden med något bättre.
Lite ledsen och lite sorgsen men ändå väldigt hoppfull, kanske ändå mest, just, hoppfull.

Hoppet som jag har, har jag i min Gud. Jag glädjer mig över fastheten och hoppet i min tro.

Ja visst funkar det att vara husmor även i detta land.

Ikväll överraskade jag teamet med en smäktande äpplepaj. Det är dock lite svårt att få tag i äpplen här och om man mot förmodan faktiskt skulle få tag i dem så kostar de cirka 6-7 birr styck, vilket betyder 5-6 kronor. De ä int som hemma i Svedala de inte.
Men vill man ha nåt gott i sig så kan det få kosta en spänn eller två..

I detta fridfulla land så löser man inbrott, rån och ovänatade besök med att anställa en vakt till sitt compound, till sin gård. Denna vakt måste ju dock få någon dag ledig, denn dag råkade bli lördag. Idag!
Därför måste problemet (se: utmaningen) lösas på något annat vis.

Två timmar framöver är det jag som ska se till att husets alla invånare ska vara trygga och i säkra händer. Linda Jonsson till er tjänst ( Det är här någonstans som jag klackar ihop mina hälar, rätar på ryggen och skriker "Alltid redo" med två fingrar jämns med pannen). Hittills har jag avverkat 33 av mina 120 minuter.
Jasså säger du, du ska bara vakta två timmar, det var ju fjuttigt!
Tycker du att det är fjuttigt kontrar jag tillbaka. Då ska du höra på det här. Klockan är 21.33 här, det betyder att jag vaktar mellan 21-23..haha.
Jag pendlar mellan att tycka att jag är en militärisk hunk-kvinna  som borde tilldelas hedersmedalj till en fjantig militärisk hunk-kvinna wannabe som egentligen skulle kunna gå och lägga sig eftersom ingen tjuv ändå är så dum att de kommer mellan 21-23.

Jag vet inte om jag är sådär jättegivande just nu, men likväl gör jag mitt uppdrag ecxellent.
Men Linda säger du, du sitter ju på internet och skriver blogg, hör du verkligen om det kommer någon där ute?
Men det var då till att vara tjatig, ta ifrån mig all min stolthet, gör det! Jag stänger väl ner internet då och går ut för att göra mitt excellenta arbete ännu mer excellent.

Roger ut! / En militärisk hunk.kvinna

Att se film är inte bara film för mig.
Visst kan jag också dra av en komedi i all enkelhet, men det ger mig inte så mycket.
Däremot en film som får mig att känna, som rör om i mitt inre, det är lycka och något som jag uppskattar en ledig måndag i all ensamhet.
Att se film är för mig att dyka in i någon annans verklighet, någons vardag.
Gråtandes eller skrattandes, känner jag med människorna, mer än jag kanske borde.
Så verkligt, så naturligt på något vis. Oftast vill jag förstå mig på, lära känna, tränga mig inpå djupet på de människor som får mig att reagera, som berör.
Jag finner mig ofta sittandes med rynkat ansikte, stora ögon, längtandes till filmens skådeplats. Ibland längtar jag inte, ibland är jag faktiskt där och det kan ta ett tag, några minuter efter filmens slut innan jag hittar tillbaka till min, min egna verklighet.

 Imorse försökte jag förstå mig på Jokern, hur han kunde bli den han blev. En fantastiskt bra film och en otrolig rollprestation av Heath Ledger (något jag inte bara säger för att denne avlidit).
”The dark knight”

På förmiddagen förundrades jag över Andy kauffmans fantastiska förmåga att inte förstå sig på människors humor…eller så var det just det han gjorde.
”Man on the moon”

 I slaget för människans fria vilja och självbestämmande kämpade jag mig igenom de poetiska fraser som ”V” i filmen ”V för vendetta” använde som vardagligt ordalag. En annorlunda film som ändå berörde mig på något vis, kanske inte så djupt som de två andra, men ändå en helt godkänd film för eftermiddagen.


en mycket bra filmdag..

Min Göteborgsvän Tessie ringde mig en kväll när jag låg i sängen och försökte sova.

-Har du hittat någon het afrikan ännu?

-Men nej Tessie och jag kommer inte hitta någon heller, faktum är att jag för någon dag sedan dagdrömde mig bort och såg HONOM framför mig, honom,  han som är mannen i mitt liv..

-Säg, hur såg han ut då? frågar min vän med någon sorts nyfikenhet i rösten.

-Ja han får gärna vara i normallängd, inte för kort och inte för lång. Han ska vara lite bitig så slipper jag döda honom med en kram. Han får gärna ha lite guldlockigt hår, kanske till och med åt det rödlätta hållet...och..

...här gjorde jag en medveten konstpaus för att riktigt understryka vikten i det som jag just skulle säga..

-han ska självklart ha mustasch!

min vän börjar här hysteriskt gapskratta rätt i örat på mig

-Vad!? säger jag argt, här har jag precis delat med mig av mina innersta drömmar och hon skrattar ut mig..

-Vet du Linda vem du just har beskrivit???

-Nej

gapskrattar fortsätter

-Din egen pappa!!!!



visst är han lite av en dröm, men det var inte riktigt pappa jag såg framför mig..

haha, älskar dig papy!


P.s här bör tilläggas att dagdrömmar kan ändra form och innehåll ganska snabbt, jag lägger ingen stor vikt vid att drömmannen ska och bör se ut som ovan beskrivet D.s

GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN MITT HJÄRTA!
Det river, svider och gör ont i mig att inte få vara nära dig på din dag.
Vet att jag älskar dig nu och för alltid!!

Vilken fin jul jag har haft.. istället för att försöka med ord så vill jag dela med mig lite av de foton som så fint beskriver den glädje jag upplevt..
Julklappsutdelning på morgonen, glädjen är obeskrivlig..



Vad kan det vara?
VA!?? Converseskor???
Här gråter och skrattar jag samtidigt...
Jag tänker aldrig släppa dem!!


På eftermiddagen gick vi till ett tyskt par som bor i området på julfika..


  Han överraskade oss alla med att ge sin fru en apa, mest överraskad var nog apan..




Kvällen innehöll julklappsutdelning till våra etiopiska vänner, julbuffé och festlig eldsprutande desert..men...



 ...nån gång måste ju kvällen ta slut..



 

Vi har jul i vårt hus, i alla fall på kvällen då det är mörkt ute, då det är lite små kyligt och man har julgranens ljus som enda ljuskälla.. men sen kommer den ljusa dagen, ökenmiljön och värmen..

Men snälla, snälla, misströsta icket för min skull, jag lider varken morgon eller kväll, dag eller natt.
Visst viskar julmust, ugnskokt skinka och kärlekskramar från mor och far till mitt hjärta när jag ska lägga mig på kvällen, men så fort jag kliver upp på morgonen, dricker mitt svenska ungkarls kaffe (nescafé, för de lata ungkarlar som inte har någon fru som kan brygga RIKTIGT kaffe till dem), skrattar tillsammans med teamet, kanske speciellt åt familjen folke, åt Marens sjyssta dancemoves och Mattias urdåliga skämt, när jag tillbringar tid med far i himlen och träffar mina etiopiska vänner, då inser jag att jag inte vill fira denna jul någon annanstans än just här..

Det är faktiskt väldigt spännande att försöka få till en någonlunda svensk, traditionsenlig jul här.
Maren stod för en stund sedan och försökte mala ner de kryddor som ska finnas i pepparkakssmeten, jag har idag inhandlat de obligatoriska blinkande-i-olika-färger-julgransljusen (eller så fanns det inte fina-vanliga-inte så freakade vita julljus..haha) och vi ska i helgen baka lussebullar med vårt svenskimporterade saffran.
Måste ju även nämna att de havrekex som min ömma moder skickat till mig gör sitt för att julstämningen då och då infinner sig i mitt liv, tack mor..och far förstås!

Jag har det fantastiskt, livet på en missionsbas i Etiopien är underbart!

Jag saknar dock dig och dig och dig och dig..och dig förstås (underförstått att jag inte menar någon speciell med ordet ”dig” utan mer att jag inte vill nämna någons namn med risk för att såra någon stackare jag glömt eller bara tappat namnet på…haha).

Jag hoppas ni alla får en underbar jul med mycke gröt, glädje, kärlek och klappar. Ta mycket tid till att tänka på julens egentliga budskap, varför det egentligen kallas ljusets högtid…
endast pga av att vi tänder en massa ljus?..nä..

GOD JUL ÄLSKADE VÄN, älskar dig och tänker på dig!