Skillnad

Skillnaden mellan Dire Dawa (där vi bodde förr) och Harar (där vi bor nu).


Temperaturen.
DD-typ 40 (okej kanske inte, men det kändes som de).
Harar-typ 20.


Klädesombyten.
DD- 5ggr/dag.
Harar-2ggr/dag.


Läskdrickande.
DD-1 läsk/dag.
Harar-2 hitills.


Nattklädnad.
DD-väldigt omväxlande, ibland helst ingenting och ibland allt du kunde få på dig.
Harar-underställ, täcke och filt.


Duschtemperatur.
DD-kallt, om inte solen legat på tanken så de blivit ljummet.
Harar-varmt (jag älskar våran varmvattentank, vilken lyx).


Renlighet.
DD-smutsig jämt då staden bestod av damm och smuts och det var hur varmt som helst!
Harar-hyfsat ren då staden är liten och ganska ren + att svetten inte lackas så ofta.




Jag vet inte, men både städerna har sin charm, but for now, I like Harar!


DASS



Tänkte att jag kanske borde skriva något här.

Ni kanske skulle vilja se hur vårt dass ser ut ( detta inlägg är bara för dig Frida).

Det är helt sjukt hur fint vi bor, i förra huset så hade vi en riktig abessha(etiopisk) toa, alltså en ståtoa där flugorna och kackerlackorna turades om att skapa stämningen av en riktig skittoa.. denna gång kära vänner, denna gång har vi en lyxig fin och ren toalett.

Se och njut! Jag njuter i alla fall =)


Doften av hem


Ja da har man landat i Etiopien annu en gang.
Morgonstund har guld i mund (mun med d ocksa??) sags det, klockan 6.10 stod jag pa Bole airport med alldeles for stora och tunga vaskor i handen. Valkommen hem!

Min forsta tanke var smatt panikartad:
Skit, vad gor jag har, nu ar jag inte en grongoling langre, nu forvantas mer av mig, jag maste ta mig upp pa en hogre niva, gora mer och jobba effektivare och framforallt bor jag avancera pa spraksidan.. Ahh, etiopiska alfabetet..vilken utmaning. Den har gangen kommer jag inte fa en klapp pa axeln nar nagot gar snett, ingen kommer saga att du vanjer dig eller att du kommer in i det. Det stadiet ar forbi..jag ar, ska vara, nastintill proffs..

Trots denna tanke sa infann sig ett lugn eller ska jag saga gladjerus i mitt hjarta nar mottes av ett hogljutt FARSAN BALOO precis nar jag kom ut fran flygplatsen. Mohammed var underbara tolk ( som i alla fall lart sig nagot av mig, foregaende livsviktiga fras) hade kommit for att mota mig samt Samuel, var basledare.
Inte bara dessa herrar har skankt mig gladje mina tva forsta dagar har utan aven folket, det vanliga, underbara etiopiska folket som inte drar som for att halsa vitt och brett. Eller trafiken som drar fram i vansinniga farter och kollisionkurser, varfor det gjort mig glad, ja det vet jag inte.
Jag far ej heller glomma att namna dofterna, har snackar vi inte dofter av ros eller hallon, nej har snackar vi riktiga dofter, avgas och roken av branda sopor. Dofter, eller okej lukter, som jag ogillar skarpt, men som anda ger mig en kansla av att jag ar hemma. Kanslan av att jag an en gang ar pa ratt plats.             Valkommen hem

modersmål


Svenska: Din mamma
Engelska: Your mother
Spanska: Su madre
Franska: Ta mère
Finska: Sinun äiti
Grekiska: Η μητέρα σας
Norska: Din mor
Danska: Din mor
Tyska: Ihre Mutter
Tjeckiska: svou matku
Polska: twojej matki
Kroatiska: mati
Hindu: आपके माता
Italienska: Tua madre
Rumänska: Mama ta
Ryska: Ваша мать
Portugisiska: Sua mãe
Bulgariska: Майка ти
Arabiska: أمك
Somaliska: Hoyeeda
Amarinja: Enatish


ska försöka ta reda på lite fler översättningar på livet mest användbara uttryck..


kan du nåt annat språk?

egentligen...

..så tror jag inte bara att det är resfeber, jag tor också att det har att göra med alla nedskrivna ord jag läst om ditt liv, om din storm, ditt kaos och om jag får uttrycka mig hårt, ditt helvete...
..jag tar som åt mig av andras känslor och kapslar in dom i mig själv som om de vore mina..
en svaghet enligt vissa, en styrka enligt andra..jag vet inte, vet bara att jag kan gråta med dig utan att ens ha träffat dig eller sett dig..
..jag känner igen din känsla, därför lider jag med dig..

men vet i alla fall att jag tänker på dig och många andra som berör mig och gör mitt inre till en virvelvind av känslor..

resfeber kallas det


jag fattar väl aldrig varför jag utsätter mig för sånt här..
nu ska jag alltså resa iväg igen, alldeles för långt och alldeles för länge..
jag vet ju att jag alltid, ALLTID, tycker när jag kommit på plats att jag hamnat rätt och att jag aldrig vill åka hem igen, men ändå denna känsla av kaos i magen innan avfärd..
alla dessa människor som jag INTE vill vara ifrån..

blä, blä, blä..undra om jag kommer somna ikväll, troligen inte..




Lobotomi

Pappa brukar ofta ställa frågan

"Hur kunde du bli så konstig?"




(ursäkta den dåliga mobilkamera kvaliteén)

Jag tycker inte det är så konstigt att jag är den jag är med tanke på att vi har haft en lobotomerad porslinsflicka i badrummet under hela min uppväxt.


P.s Helt sjukt att man kan bli så hemmablind att man behåller en sån sak D.s

Visst var du prostituerad?


Har fått nå joxlåsningar i ryggen så jag har haft de tungt å andas. Detta var sannerligen något som behövde åtgärdas innan resan. Jag ringde min kiropraktor Stellan ( som jag kallar han, han heter nåt helt annat, men Stellan är ett så coolt namn) och bokade tid, varpå han frågar

-Vet du vart jag håller till nu?

-Ja, visst är du på gatan?

Ooops, som tur är så lyckas jag snabbt ändra till torget, men i bråkdelen av en sekund så påstod jag att mannen i fråga gick på gatan.. va burdust!

60%

Min vän som jobbar på dagis 60% konfronterade mig med en läskig sanning. Jag sitter vid datorn lika mycket som hon jobbar på dagis. Tänk va mycke nytta jag hade kunnat göra.. hemsk tanke..
Har iofs praoat på ett dagis och det var INTE kul..så.. det gör nog inget att jag sitter här..

Förrädiskt..

Det är förskräckligt dumt att ha en dator som står på hela tiden i ens närhet, det slutar alltid med att jag kan summera min dag med ungefär 5 timmars datatid. DET ÄR JU HELT SJUKT!!!
Jag kan börja en dag med att tänka "åh vilken härlig dag, idag ska jag minsann göra bara en massa nyttiga saker såsom att städa mitt rum, gå ut och gå, vara med mamma, ringa alla dom där som jag borde ringa innan jag åker, rensa ut garderoben, borsta katten osv ". Men vad händer? INGENTING, jag sitter här och glor.. det är förrädiskt minst sagt!
usch, jag borde strypas..eller iaf få en linjal snärtad över mina fingrar, det var bättre förr!

Nä, nu ska jag gå och göra nåt nyttigt!





vad har hänt med alla kommentatorer..?(jag vet ju att ni läser, snålisar).

lappar

Jag gillar verkligen folk som engagerar sig i saker som man inte borde ha energi nog att engagera sig i.
Till exempel arga lappar.
Så festligt.

Har du som jag en förkärlek till tvättstugelappar, lägenhetslappar plus alla andra lappar som kan vara uppsatta här och där så titta in på www.argalappen.se

Några favoriter är:






Internetsniking


Har snikat omkring lite på internet idag. Har hittat några riktiga godbitar..


Johan Glans på Stockholm live
Jag skrattar varje gång, har säkert sett den 10 gånger..


Deeran
Få har berört mig så mycket i programmet idol..

Har du en partnerspion?

Det inte jag kan fixa, fixar andra åt mig. Jo men det är sant. Här kommer man hem från Etiopien, inte direkt den största köttmarknaden (läs singelmarknaden, eller okej, jo, det finns en massa singlar, men kanske inte det första jag tänker på när jag är där och jobbar...plus att jag kanske inte vill..eller äh..ni fattar) i världen.

När man kommer hem och alla ( läs några, ganska många) har ihop det med någon, kanske till och med gift sig och skaffat hus ja då kan man tänka "oj".
Men jag behöver icket vara modlös. De senaste två dagarna har två vänner berättat att de har någon för mig. De har medan jag varit borta i andra uppdrag och inte hunnit ta tag i den delen av mitt liv fixat det åt mig. Man skulle kunna säga att jag har möjliga-livs-partners-spioner som sköter det arbetet åt mig. Eller så tror de att min egen kompetens i sökandefrågan är lika med noll.. Fast jag väljer att tro att de helt enkelt tycker jag är så grym så de vill se mig med deras vänner..

Jag tycker alla borde skaffa sig en partnerspion..mycket smidigt..mycket smidigt

Vänner - gamla, nya, livslånga..



Har fått äran att umgås med min älskade Frida än en gång. Börjar dock tycka att det är trist att vi alltid bara får träffas så korta stunder..
Frida är en underbar person med världens största hjärta. Älskar alla hennes kreativa små hälsningar som kommer med posten eller som denna gång framlagd på min maxbricka. En blå plastpärleskylt med mitt namn i gult! Tack älskade!



Har fått äta lunch med min snälla och får jag påstå "gamla"( inte som i ålder utan som i lång vänskap) vän Samuel. En av de snällaste jag vet.
Vi åt en smäktande lunchbuffé på Swedbank arena i Örnsköldsvik. Tillåt mig tillägga att man bör ha en extra tröja på sig, det är ju för allt i världen en ishall..(BURRR).

Var även ut igår på ett av Öviks uteställen. Det var väldigt kul, inte bara för att jag fick umgås med den bästa, den vackraste, den livslångaste ( vet att det inte är ett befintligt ord, men vad gör det när det inte finns ord som beskriver)..






..nej, inte bara därför utan även för att jag träffade en massa fint folk som jag inte träffat eller pratat med på väldigt länge, till exempel några gamla mellanstadiekärlekar ( observera pluralformen..haha, det kändes lustigt att konstatera att jag varit "ihop" med alla tre, dock i veckolånga eller i nåt fall kanske dagslånga förhållanden), jag hade för övrigt glömt hur sjysst Jimmy W skrattar, man blir ju glad ända in i själen.. Det var även så fint att Cebbe beskrev sin flickvän som helt fantastisk..va fiiint!!
Jag fick även dansa av mig lite energi..sweet

Träffade även min lustiga och snälla kusin Stefan, som insisterade på att bli kallad för Lill-Stefan. Kul grej me tanke på att han inte är sååå liten..haha

Vilka vänner och bekanta jag har. Kul helg i gamla hemstaden Övik ( och en sväng till Ume såklart).





                                                                                                             
                                                                                                                              ciao      

Doppmiss

Var som jag nämnde i förra inlägget på Klara Kyrka inne i Stockholm i söndags. Det var lovsångsmässa med nattvard.
Som jag också nämnde eller hänvisade till i mitt inlägg var ett inlägg hösten -06 där jag skrivit om mitt första besök i Klara Kyrka då jag klantigt tog folk i hand och hälsade med ett artigt hej, då det egentligen var "fridshälsningen" som stod på schemat. Frid var tydligt ordet som skulle spridas.
Denna gång gick det inte mycket bättre, besöket var alltså inte misstagsfritt.

Jag läste i programbladet hur nattvardsfirandet skulle gå tillväga. Klart som korvspad tyckte jag, det kan väl alla..
Man ska typ gå fram till altaringen, knäböja, ta emot oblaten, vänta tills vinkruset passerar och då doppa oblaten i vinet för att sedan stoppa detta i munnen.

Sagt och gjort.
Jag följer strömmen mot altaringen, knäböjer. Får oblaten i handen och väntar på vinet. Då den likgiltige gubben i prästkåpa kommer med vinkruset märker jag till min stora förvåning att oblaten inte längre är i min hand.
Nej! jag har stoppat den i munnen, jag var girig, sugen, hungrig, hetsig, stressad..ja kallat va du vill, men oblaten var redan på plats.
 Som tur var så hade mannen bredvid mig gjort precis samma sak så han harklade fram "den är i munnen" och gubben i prästkåpa höjer snopet på ögonbrynen (nämen hoppsan, hur gör vi nu..) varpå jag försiktigt med enorm blyghet pekar på min egen mun som för att visa att samma misstag har begåtts av mig..
Som tur va så fick vi dricka direkt ur kruset..

Bortsett från ovannämnda misstag så måste jag säga att Klara Kyrka verkligen är en favoritkyrka. Helt fantastiska mässor. Och att få gå dit med min favorit-Lina, det gör det sannerligen inte sämre..




Puss å kram.. / oblatfrossaren

Klara kyrka

Imorgon ska jag än en gång till Klara kyrka, detta blir nog andra gången i mitt liv. Förra gången (den gången kan du läsa om här) mötte jag friden, skönheten och lugnet i Gud.
Det är en underbar kyrka som jobbar väldigt socialt. Gillas skarpt.
Ditt ska jag imorgon och antagligen kommer jag få möta mitt lugn och min frid, min Gud.

Ska även hälsa på Lina ikväll, ska sova där och vi ska tillsammans besöka ovannämnda kyrka. Festligt!

Ge mig en hund..

Vaknade för två timmar sedan, övervägde att somna om då vår lilla lånehund (Nina som jag bor meds föräldrars hund) förväntansfullt och aningen kissnödigt trampade ute i hallen, dags för promenad. Mjukisbyxorna på, fingervantar, koppel på hunden och bajspåse i fickan. Vi var redo.
Alltså jag kan väl aldrig förstå varför jag INTE har en hund, dessa underbara varelser som griper tag i hjärtat på en så man bara vill älska sönder dom. Dom får mig ut på promenad, gladeligen! Inte alla som lyckas med.
Jag ska, en dag skaffa mig en hund, kanske inte denna sorst hund, golden retriever, men en hund, det ska jag ha.

Titta så fin han är, man kan ju inte annat än lägga ifrån sig datorn och klappa och gosa med han en stund..observera mina röda marimekkosockar..haha



ny design

alltså den här lilla webdesignkursen som ja gick på gymnasiet har satt små yttepyttesmå spår i mitt hjärnkontor..
vad tycks?

spontantrip

Alla dessa underbara människor som inte kan sluta beröra mitt hjärta.
Har fått träffa, umgås, krama och leka med två av de bästa i denna värld.
Onsdagmorgonen bar det iväg på en hyfsat spontan trip mot den fina staden Linköping.
Malin Dahlqvist var kvinnan som skulle mötas upp, även Emma Westberg hade tagit ledigt dagen till ära. Reunion kallas det visst (nog kändes det ändå att någon fattades, fina Lina var kvar i Stockholm..hmm).
Fick som sagt i alla fall umgås med dessa guldklimpar, dessa sötvattenspärlor, en gift, en oupptäckt.
Dagen fylldes med stadsvandring, Kinamat, okynnesshopping, skratt, underbar lasagne, snoddas, musiklek, idol och en handduk med jordgubbar.
Sov över bara för att få äta paret Daklqvist alltid så extraordinära och lyxiga frukost, det fanns ALLT man kan tänka sig.. åt för mycket..hmm
Älskar er och tänker att vi ses om inte alltför länge =)

Ska senare skriva om det bussbolag som åktes med, helt fantastiskt, jag var överväldigad och lycklig över komforten, servicen och priset..


får inte glömma

En kompis sa ungefär så här idag "din pappa verkar så snäll, fixar och donar alltid för dig"..

Ja det är han..ja det gör han..

Jag vill aldrig glömma det, glömma att jag har en av denna världens bästa pappor. Ställer alltid upp oavsett vad det gäller.
Vill alltid fixa, vill alltid finnas till hands, ber man om något är han inte sen att i alla fall försöka fixa det. En riktig varmhjärtad far som ofta visar sin dotter hur mycket han älskar henne.
Jag försöker på mitt sätt visa detsamma tillbaka, hur det går vet jag inte, men det största jag kan göra är kanske att aldrig ta honom för givet och aldrig glömma att en far som honom är det verkligen inte alla som har..
Än fast vi inte har samma förhållningsätt till livet och samma tro tycker jag att vi har en fantastisk relation som bara blir bättre och bättre var dag som går..

Älskar dig pappa! Du är fantastisk!


far ser tyvärr lite borta ut på denna bild men det var den bästa jag hade =)

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0