Gerdy Linda Mari

-Alltså Therese..
Jag är så sjukt pigg idag, har sovit mer än nio timmar inatt.

Några minuter senare lägger jag stavmixern i frysen.
Så pigg var jag..

Hmm...

fågeln dog någon gång mellan 10.50 och 11.15, den 7 augusti, år 2009

imorn ska jag hålla begravning

men alltså jag pallar inte med fåglar som flyger in på altanen

åsså måste man dra igång en räddningsaktion för att få ut den

idag har det hänt igen, två gånger

ena fågel ligger under soffan och andas febrilt på rygg, som en gravid..typ

men dom säger ju att om fågeln blir rädd så kan den ligga och ta igen sig innan den flyger igen

annars hade jag ju kunnat slå ihjäl den så den inte plågas mer

men det känns ju dumt att slå ihjäl en fågel som bara tar igen sig och andas febrilt på rygg, som en gravid...typ





P.s jag skulle aldrig kunna ta ihjäl den ändå, är så sjukt känslig, skulle börja gråta okontrollerbart och förmodligen springa till sjöss D.s

Det är så typiskt när man precis renbäddat.

Kvällen är som finast och man grillar pinnbröd på öppen eld.
Det är som att lukten, röken sätter sig i varje liten cell man har på kroppen.
Härligt ( för stunden).
John Blund söver en så man knappt kan stå innan man faller ner i bädden precis som man är.
Dagen efter inser man att om man inte renbäddar igen så kommer man få känna sig som en rökt sik varje gång man lägger sig för att sova..

Jag kom på en grej som hände när jag gick i tredje året på gymnasiet. jag gick estetiska programmet med inriktningen- Teater.
Jag hade då gått i samma klass med samma människor i tre år, jag kände var och en väldigt bra (det gör man oundvikligt när man går teaterklass med varandra).
I slutet eller var det kanske början av tredje året så skulle vår klass göra en presentation av vad estet programmet innebar och vi skulle locka nya förmågor till utbildningen.
Till att börja med skule vi två och två ställa oss och presentera den andre. Jag och en kille gick upp på scenen.
Jag får börja..jag nickar mot killen bredvid mig..
-Det här är Per Hakola
Sen ler jag sådär fint som man ska göra samtidigt som jag får syn på den tjej jag umgicks med mest i klassen, Emma. Hon gapar stort med förvånad uppsyn, sen börjar hon gapskratta, varpå "Per" vänder sig om mot mig
-Ja, eller jag heter ju Robin

Här har jag gått med killen i TRE år, jag har alltid sagt Robin och alltid sett killen som en naturlig Robin. Snacka om hjärnsläpp. Det dumma är att efter denna lilla fadäs så heter han Per i mitt huvud.
När jag var på stan något år efter så ropade jag efter Robin men han gensvarade inte utan ignorerade mig helt.
Jag insåg efter ett tag att jag än en gång kallat honom Per och inte Robin.


Dumt säger jag..


P.s btw, det kan hända att detaljerna inte är helt rätta, men typ såhär D.s

Pratade med min underbara vän Susanna ikväll och hon påminde mig om en lite lustig grej..

På den tiden då jenka fortfarande tuggades av rosaklädda fjortisar och det var inne med minidiscs så var jag en enastående målvakt (min egen utvärdering) och hela laget tog sig med buss till Karlstad för att klå alla värmländska fotbollproffswannabe´s.

På torsdagen ägde det obligatoriska fotbollscup discot rum. Musiken pumpade och de horminstinn ungdomarna fyllde dansgolvet med "Oo Oo" och de coolaste hade till och med en vissepipa runt halsen för att stämma in i technotonerna.

Där kommer han, han som jag märkt tittat in mig ett antal minuter. Javisst tro det eller ej, han kollade in mig, Linda Jonsson.
Killen kommer fram och börjar genast smickra mig me olika nogrannt sammansatta ord.
- Alltså visst är du fotbollsmålvakten i Själevad?
-Helt ärligt så har jag nog aldrig sett en så bra målvakt.
-Du är verkligen grym på man mot man situationer.

Och här kom det som jag vill att ni ska koncentrera er extra noga på...

-Dina utsparkar är verkligen hur grymma som helst, du skjuter ju verkligen långt!!!

Efter dessa ord som fått mig generad och knäsvag så frågar han när vi har nästa match och innan han går meddelar han att han kommer att befinna sig på läktaren för att få se mina fotbollskonster..

Dagen efter står jag i det mål jag ska vakta med mitt liv. På sidan om planen står ovannämnda kille och ser sådär lagomt cool ut. -NERVÖST-

Lugn lugn än s länge går det bra, jag gör en hyfsat bra insats och ska nu till att göra en av mina "kända" utsparkar...

..det är bara det...... att de går lite snett...

Bollen åker RAKT UPP i luften och jag stirrar på bollen och inser snabbt att jag, JAG, MÅLVAKTEN SOM SKÖT UT DEN, HÖGT UPP I LUFTEN, får fånga den igen..

Hmm.. det var ju..det var ju..pinsamt..