Gerdy Linda Mari

Ohh, det är såå kul att skicka iväg guldiga kuvert som buktar lite för att det som är inuti egentligen är liite för stort för kuvertet...
Hoppas mottagaren blir lika glad som givaren..

Har haft min underbara brorson (och min bror) på besök, han gillar glasögon, väldigt mycke..





Vi skulle se film ihop, stärka syskonbanden, bror och syster liksom..

Att min brorson skulle somna till filmen, det var ju ganska givet..



Men när min bror resolut vänder sig från filmen och snarkar i soffan då inser jag att det här inte skulle stärka några syskonband.




Men jag skulle inse och komma fram till två viktiga saker

• eftersom min mor och far båda snarkar och jag nu upptäckte att min bror också gjorde det, då är det ju ganska stor chans att jag också kommer att ta efter detta störande attribut
• småbarnsföräldralivet tar nog knäcken på en som alla säger

I alla fall var det en ganska bra film..


P.s ursäkta den enormt dåliga bildkvaliteén, min mobilkamera som var dåliga redan innan har som gett upp, den tar kort genom respirator skulle man kunna säga D.s

-Alltså Therese..
Jag är så sjukt pigg idag, har sovit mer än nio timmar inatt.

Några minuter senare lägger jag stavmixern i frysen.
Så pigg var jag..

Hmm...

Glad över en ny dag satte jag mig i soffan och började filosofera, tänkte över gårdagen och började glädjas över vad denna dag skulle ge mig eller vad jag skulle få ge den.
Märkte dock att det fanns en överhängande känsla av ofrid och en rynka i min panna.
Vad som framkallat detta uttryck i mitt ansikte visste jag inte då.
Var det kanske något jag gjort som inte kändes bra?
Var det något jag sagt som inte varit bra?
Hade jag av stämningen glidit med i jargongen och skämtat under min egen ribba?

Frågorna malde och när man väl börjat tänka på vad det kan va så är det ju lika bra att gå till botten med det hela.
Men vadå säger du, du är ju kristen, borde inte du alltid säga rätt saker och göra rätt saker.
Jo visst borde jag det, men ibland så faller jag dit, ganska ofta faktiskt.
Du vet jag arbetar hela tiden, varje dag, varje sekund på att vara en bra människa som kanske kan på nåt vis kan få spegla vem Gud är.
Men tyvärr lyckas jag inte alltid.

Iaf.


När man vet att det är något att reda ut hos en själv så sätter man sig en lång stund med bibeln. Gärna med en kaffekopp, åsså pratar man ut.
Läser, reflekterar och bara myser. Det är som när man var liten, man blir upptagen i den stora famnen, får kanske några tillrättavisande ord (de där va väl dumt sagt, du vet det där skämtet gick inte riktigt hem hos mig), men sen får man bara en massa, EN MASSA kärlek. Och dagen kan börja på riktigt!




Jag älskar det här livet.
En outtömlig källa av frid.
Finns inget annat för mig.

   

idag har jag

• lunchat med min finaste Johannakusin
• shoppat lite för mycket
• druckit kaffe med mallanbrallan, impenpimpen och bekantingen Anna
• duschat med mycket hög volym (se föregående inlägg)

idag är jag

• otroligt nöjd med livet
• glad och ganska självkär (låter dumt, men känns fint)
• sugen på att få ur mig en massa kreativitet
• postiv till framtiden och allt vad livet har att ge

nu ska jag

• möta upp med Gud i ett bönekapell i Sund

När jag duschar vill jag duscha med hög musik. Jättehög musik!
Det bästa är när man är ensam hemma och man ohämmat får vrida upp volymen.
idag när jag skulle tvaga mig valde jag musiken med stor omsorg, jag till och med satte mig ner för att se över vad jag hade i min Ipod.
Det blev till min egna stora förvåning Ramones- End of the century.
Mycket bra val konstaterade jag nöjt när jag var ren.

fågeln dog någon gång mellan 10.50 och 11.15, den 7 augusti, år 2009

imorn ska jag hålla begravning

men alltså jag pallar inte med fåglar som flyger in på altanen

åsså måste man dra igång en räddningsaktion för att få ut den

idag har det hänt igen, två gånger

ena fågel ligger under soffan och andas febrilt på rygg, som en gravid..typ

men dom säger ju att om fågeln blir rädd så kan den ligga och ta igen sig innan den flyger igen

annars hade jag ju kunnat slå ihjäl den så den inte plågas mer

men det känns ju dumt att slå ihjäl en fågel som bara tar igen sig och andas febrilt på rygg, som en gravid...typ





P.s jag skulle aldrig kunna ta ihjäl den ändå, är så sjukt känslig, skulle börja gråta okontrollerbart och förmodligen springa till sjöss D.s

idag andas jag i takt med vinden
förändringens vind
och jag glädjer mig över att livet aldrig blir som jag tänkt, det har det inte blivit sen..sen
gymnasiet
då var allt bestämt och nya terminer kom som böner på ett radband
sedan dess har allt varit obestämt och obeslutat
tider, dagar och månader har flyttats om och antagningar, resor och jobb har börjat, slutat, tidigare, senare, än tänkt
men alltid till det bästa
det löser sig sa mor
hur ska detta gå sa far
men alltid på något sätt har mor rätt
rätt
det löser sig
det kommer att lösa sig
jag glädjer mig över att livet aldrig blir som jag tänkt det
mycket roligare så
och spännande

det är så spännande
mycket mer spännande än böner på ett radband

Det är så typiskt när man precis renbäddat.

Kvällen är som finast och man grillar pinnbröd på öppen eld.
Det är som att lukten, röken sätter sig i varje liten cell man har på kroppen.
Härligt ( för stunden).
John Blund söver en så man knappt kan stå innan man faller ner i bädden precis som man är.
Dagen efter inser man att om man inte renbäddar igen så kommer man få känna sig som en rökt sik varje gång man lägger sig för att sova..

Lyssnar på Marit Bergmans låt med titeln som ovan.
Kanske inte allt i låtttexten passar in på det jag känner just nu, men just titeln och den låtraden sitter som ett smäck.
Igår kväll var jag på ett fantastisk möte på tejplägret som pågår i Örnsköldsvik just nu.
Jag mötte än en gång den Gud jag kom att börja tro på vid 15-års ålder.

Det är fantastiskt att kapitulera när saker omkring en inte går som man vill eller som man föreställde sig..




I will always be your soldier