nu ser ja jue..



Så sjukt att jag inte sett det förr, så sjukt att jag inte fattat...
Men hallå.. jag gillar er me...
Har saknat er...


För övrigt kanske jag får se några såna här om cirkus en vecka..wii!

image141

retreathelg

Ja då har jag varit iväg på en retreathelg och kickoff med organisationen Mission SOS som jag ska åka till Etiopien med.
Det var verkligen inspirerande och peppande. För en gångs skull, kanske också för att det verkligen börjar närma sig, känner jag verkligen att jag längtar tills jag kommer ner för att börja jobba.

Sammanfattning av helgen är väl ungefär så här.

Fredag: anländer lite apatisk, får lite smått panik av en kram och under andra omständigheter uppmuntrande ord. Får undervisning av ett otroligt härligt par. David och Katie Thomas från Ohio. Efter mötet är jag lite smått omtumlad och det är en välsignelse att få ventilera med Joel.

Lördag: Kliver upp i ottan för lyxfrukost. Får undervisning av samma par som ovannämnda. "How to stay healthy in the ministrie".
Lunch. Kick off med Mission SOS. Stärkande, uppryckande och skärpande.
Fika och umgåstid ( sover..haha). Träffar teamet som ska till Etiopien. Känns bra. Middag och sen kvällsmöte. Katie predikar och det är mer än bra. Kvällen är sweet rakt igenom och jag somnar nöjd men med en liten oroskänsla i magen.

Söndag: Vaknar alldeles för tidigt för att vara mänskligt. Städar huset vi bott i ( eller den andra Linda städade, jag rengjorde bara toan, hon va ju så snabb). Äter frukost och drar iväg till söndagförmiddagsmötet. Jag sov den 2,5 timme långa resan till Märsta. Skönt. Eller inte för nacken. Kaffecool på mcdonalds hanns med. Förmiddagsmöte och Elin och Emil Sydhage möter upp i kýrkan, blir så uppspelt så jag inte vet vart jag ska hä mig. Väldigt bra predikan, en riktig genomkörare. In i bilen och upp till Övik . Joel kör och jag sitter bredvid. Ännu en gång ventilerar jag med en av de visaste jag känner.

Summa summarum: En väldigt bra helg, omtumlande, obekväm, uppmuntrande, rolig och skön ( kändes som semester, kunde ju inte göra något åt allt som måste fixas där liksom).
Men nu är jag tillbaka till Övik, där allt ska fixas och donas så man kommer iväg någon gång. Wii.. det kommer gå bra de där me ska du se..japp

well well, med lite framtidshopp i blicken säger jag handtag, famntag, klapp och..nä..inte den här gången..

lite panik iaf

De senaste dagarna har jag mest ägnat min fritid till att chilla, chilla med den bästa, med de bästa, me Tessie och mor och far. Fantastiska människor! Har ju iofs även träffat den bästa famljen efter min egen, johanssons.. mumma!

Men när allting hinner ikapp och man får lite tid över till att tänka på allt som bör fixas får jag lite panik, för er som inte fattar vad paniken har för grund så ska jag berätta...

Den 5:e september bär det av till landet Etiopien, ska tydligen tillbringa en smärre framtid där (ett halvår). Känns otrolig spännande, intressant, kul, svårt, dumt... och oftast ingenting alls..

Jag tror verkligen inte riktigt jag har fattat att jag ska vara borta i ett halvår...ahhhh

Du, det är "already done", tänker du och fnyser åt att jag låter lite sentimental.. men då fnyser jag tillbaka, jag kommer faktiskt sakna vissa personer, platser, saker här i Sverige...

typ den här platsen:



ahhhh (igen).. men den finns ju kvar när jag kommer tillbaks..

hit ska jag i alla fall:



En utvärdering eller fundering

Nån sade,

Det är det att drömmen om det sanna livet kanske inte ens är sanningen
och källan till kärlek kanske i själva verket är källan till fördärvet
Och det jag kallar lugn förkastas av alla andra och av skapelsen själv..

Vi sade tillsammans,

Att springa barfota och skratta högt i det morgonvåta gräset
att äta kakor som är bakade av sanden i sandlådan och tycka att det smakar ljuvligt när det knastrar mellan tänderna
det var då man hade krulliga skosnören som knöt sig själva
man hade inga problem i världen och världen var så stor att man inte ens brydde sig om att tänka på hur stor den var
back in the days.. det var ljuvliga tider

Vi försökte,

Mitt i allt kaos försöker vi peppa, peppa varandra, sitta på en brygga och andas frisk luft
man måste se det vackra, de små sakerna som gör det värt allt, försöker vi..
som vacker natur, som en skrattande bror, som älskande vänner som..

så föll den

jag kunde inte andas, jag hade aldrg sett något så vackert, jag tror det var ett tecken på att det vi pratade om var något att hålla fast vid, något att tänka på när allt blir sådär, när allt blir så tungt.. det är de små sakerna som gör det värt allt...allt

jag


vackert sa jag
sliskigt sa du

då förstod jag vem jag var, hur jag var, hur jag fungerade.. det bästa var att jag varken skämdes eller kände att jag ville ändra på något, jag stod fast vid min åsikt och gör det fortfarande..

Ett hejdåkalas, en poet och fina vänner



Jag ville ju bara se er innan jag åker..

Ni pingstvänner ska då alltid ha en massa avskedsfester då ni ska åka ut, det är liksom bara ett halvår, tror ni att ni ska dö eller?

hahaha... jag hade kul iaf. Tack Nette för att vi fick va hos dig, du är fantastisk! Kul folk där me, skön säng att sova i osv =)






jag har ju faktiskt gjort lite andra kul saker me..


t.ex varit på visfestivalen med becke,debby johanna och lyssnat på estradpoeten Daniel Boyacioglu


sen har jag träffat fina vänner, typ Frida och Lina.. nice..


Skönheten..


Jag fastnar alltid med blicken..
Håller alltid kvar ögonen sådär länge så jag inte vet om det blir dummare om jag håller kvar eller om jag tar bort blicken..
Jag andas med tunghet
Springer i tanken
Har tunga steg som inte tar mig någonstans
Tänker ändå på skönheten i livet och kan andas lättare
Ibland får man ju faktiskt se äkta skönhet, varför inte passa på att ta in, spara, lägga på lager..
Bra att ha när fulheten smyger sig på
Smyger och smyger, tycker nog inte fulheten är så smidig alltid, men jaja..
Det blir ju aldrig som man tänkt sig, men i tanken, i tanken är det så vackert.
Kanske mest fantasifullt och alldeles för omhämmat, kanske utopiskt och euforiskt, men jag gillar det och jag tror att vi kan fixa det, ha det så..
Eller kanske inte..
Vi kanske möts på vägen, kanske är vi lika, kanske olika, kanske skönheten hunnit ikapp
Du vet, jag fastnar alltid med blicken..
Håller alltid kvar ögonen sådär länge så jag inte vet om det blir dummare om jag håller kvar eller om jag tar bort blicken..


Det är lite skrämmande också, att det är så vackert...

Äh, jag lägger på lager..




Även att jag vill rekommendera två skönheter:

Daniel Boyacioglu - en otroligt fin estradpoet som en jobbarkompis visade mig igår...


Antony and the Johnsons - vackrare musik, vackrare röst får man leta efter...



RSS 2.0