Gerdy Linda Mari

för er som hoppas och längtar efter mina underbara texter, som tror att denna blogg en dag ska återuppstå..

ja men okej då

gå in på withmywords.tumblr.com

välkommen! :D

Kan du som jag känna att en del saker är svåra att lämna, en del saker är svåra att göra sig av med, för en del ett minne, kanske den där ärvda ringen från gammelmormor som bara är så ful, eller kärleksbreven från din före detta som nu är gift eller för andra, för mig....en blogg.

Ja vad ska man säga

I tre år, i tre hela år har jag haft den här bloggen.
374 inlägg har jag åstadkommit att skriva, inte så många om man räknar på hur många inlägg det blir per år, men ändock.

I somras satte jag en besöksräknare på min blogg och jag insåg att det jag skrev nu inte bara var för mina närmsta vänner utan även för människor jag antagtligen inte känner. Mycket pga av mig eget fel då jag spridit min adress.
En del dagar hade jag mer än 100 besökare på en dag, okej inte så mycket om man jämför med de stora bloggarna, men min blogg var heller aldrig tänkt att bli en "stor" blogg.
Jag hade kommit ifrån grundtaken med min blogg;
En personlig sida för min närmaste, en sida där jag kunde reflektera, känna och uttrycka mig hur jag ville.
En slags dagbok.
Min blogg har innehållit tårar, skratt och ofantligt många misstag och snedsteg.
Den har fungerat som terapi, slagpåse och nära vän.

Men nu är det tro det eller ej, dags för mig att göra mig av med min heliga ko.
Varför, jo, kanske just för att den innehåller så mycket av mitt liv som jag inte identifierar mig med längre, så mycket som tillhör perioder i mitt liv som ligger bakom.

Jag kommer fortsätta blogga på annat håll. När man har bloggat någolunda kontinuerligt i 5 år (hade en annan blogg innan denna som lades ner när hela blogsajten lades ner) så antar jag att det är svårt att bara sluta

Som avslutning vill jag bjuda på mina två favorit inlägg:

Mitt första inlägg, kanske det jag är mest stolt över Bortgjord men ändå stolt

Mitt bästa inlägg enligt mig själv Livet jag lever




Älskar er, handtag, famntag, klapp och....ja va tusan..KYSS

Tillåt mig att vara barnslig såhär på en måndag eftermiddag.

Stod utanför handikapptoaletten på universitetsbiblioteket.
Det tog visst rätt så lång tid för den som var där inne.
Jag var ju ändå utanför en handikapptoalett, kanske det för en gångs skull faktiskt var en handikappad som behövde lite mer tid på sig.
Eller..
Så var det någon som tänkt att den här toaletten låg lite avsides, här kan jag bajsa hur länge jag vill.
Efter något som tycktes vara en oändlighet så skramlar det till i låset.
Dörren öppnas.
De förskräckta ögonen på killen som upptäckte att det stod någon i kö ut sade allt.
Lukten och beviset som tydligt inte avlägsnat sig i samma stund som han dragit i spolgrejen berättade mer än jag ville veta.
Han var inte handikappade.
Han var en långbajsare.
I mina ögon, nu och för alltid.
En långbajsare.

Moloken gick jag från min första tenta någonsin.
Kändes som att marken under mig ville försvinna under mina fötter
och hålet som skulle uppstå skulle dra mig ner
ner i ett tillstånd av apati
framför datorn får jag kontakt med en vän
-hur är läget? frågar jag
-inte så bra... (här gör jag misstaget att tänka "det är inte så bra här heller")
-vadåra
-mormor dog inatt

jag skäms över att min värld bryts ner och slits isär för att jag inte får ihop tentafrågorna medan människor som  är helt underbara och fantastiska flyttar hem..och lämnar anhöriga kvar med tårar rinnandes utmed kinderna och hål i hjärtat.
Denna momor var inte heller en helt vanlig mormor utan en av den finaste sorten.
En sån där mormor som man drömmer om att bli.
En sån där människa man vill bli.


vem bryr sig om en sketen tenta egentligen..


P.s tänker på er, hela familjen, i Sverige och där långt borta, stora kramar till er D.s

det var så länge sedan jag skrev
jag har cyklat så mycket
för i umeå gör man det
så jag har liksom glömt min blogg
i umeå gör man det
jag pluggar också
i umeå gör man det

Hur kan man inte älska den här filmen och Ompalompierna!!
"Aren´t they charming?"

over and out



/ hon du vet

alltså jag älskar verkligen att kärleken är så stark att allt hat bara måste dö
jag älskar det
jag älskar det
jag älskar det

på tal om kärlek så var jag på mitt första besök i pingstkyrkan i den stad som jag kommer att tillbringa en del av mitt liv i.
jag möttes i dörren av en dam i de övre åren i rosa kläder
hon log mot mig med ett mycket vackert och vänligt leende
hon tog mig i handen
inte bara med ena handen
utan hon omslöt min hand med sin båda händer
tittade mig i ögonen och sa "välkommen"
"tack så mycket" sa jag och tillade att det var min första gång i den här kyrkan
hennes ögon glimmade till och hon log ännu bredare
"då är du ännu mer välkommen"

jag kände mig så välkommen

Jo det är sanning syster och broder.
Linda Jonsson har börjat på universitet.
Med skräck och panik i blicken har jag nu irrat omkring på skolan i två dagar.
Därför har det skett ett ofrivilligt glapp mellan mina blogginlägg, tro inte heller att dessa glapp kommer att upphöra, fortsätter det så här så kommer nog min blogg läggas ner inom kort pga av allvarlig tidsbrist.

Ännu vet jag inte vad jag gett mig in på.

Men en sanning är att det är skönt att prata med vänner som förstår och som uppmuntrar mig till att inte ge upp i första taget (det har jag inte tänkt heller, men ska jag vara ärlig somnade jag nog med en lite för stor klump i magen efter första dagen).
Lina, du är en klippa, tack för dina ord. Älskar dig!

Ohh, det är såå kul att skicka iväg guldiga kuvert som buktar lite för att det som är inuti egentligen är liite för stort för kuvertet...
Hoppas mottagaren blir lika glad som givaren..

Har haft min underbara brorson (och min bror) på besök, han gillar glasögon, väldigt mycke..





Vi skulle se film ihop, stärka syskonbanden, bror och syster liksom..

Att min brorson skulle somna till filmen, det var ju ganska givet..



Men när min bror resolut vänder sig från filmen och snarkar i soffan då inser jag att det här inte skulle stärka några syskonband.




Men jag skulle inse och komma fram till två viktiga saker

• eftersom min mor och far båda snarkar och jag nu upptäckte att min bror också gjorde det, då är det ju ganska stor chans att jag också kommer att ta efter detta störande attribut
• småbarnsföräldralivet tar nog knäcken på en som alla säger

I alla fall var det en ganska bra film..


P.s ursäkta den enormt dåliga bildkvaliteén, min mobilkamera som var dåliga redan innan har som gett upp, den tar kort genom respirator skulle man kunna säga D.s

Glad över en ny dag satte jag mig i soffan och började filosofera, tänkte över gårdagen och började glädjas över vad denna dag skulle ge mig eller vad jag skulle få ge den.
Märkte dock att det fanns en överhängande känsla av ofrid och en rynka i min panna.
Vad som framkallat detta uttryck i mitt ansikte visste jag inte då.
Var det kanske något jag gjort som inte kändes bra?
Var det något jag sagt som inte varit bra?
Hade jag av stämningen glidit med i jargongen och skämtat under min egen ribba?

Frågorna malde och när man väl börjat tänka på vad det kan va så är det ju lika bra att gå till botten med det hela.
Men vadå säger du, du är ju kristen, borde inte du alltid säga rätt saker och göra rätt saker.
Jo visst borde jag det, men ibland så faller jag dit, ganska ofta faktiskt.
Du vet jag arbetar hela tiden, varje dag, varje sekund på att vara en bra människa som kanske kan på nåt vis kan få spegla vem Gud är.
Men tyvärr lyckas jag inte alltid.

Iaf.


När man vet att det är något att reda ut hos en själv så sätter man sig en lång stund med bibeln. Gärna med en kaffekopp, åsså pratar man ut.
Läser, reflekterar och bara myser. Det är som när man var liten, man blir upptagen i den stora famnen, får kanske några tillrättavisande ord (de där va väl dumt sagt, du vet det där skämtet gick inte riktigt hem hos mig), men sen får man bara en massa, EN MASSA kärlek. Och dagen kan börja på riktigt!




Jag älskar det här livet.
En outtömlig källa av frid.
Finns inget annat för mig.

   

idag har jag

• lunchat med min finaste Johannakusin
• shoppat lite för mycket
• druckit kaffe med mallanbrallan, impenpimpen och bekantingen Anna
• duschat med mycket hög volym (se föregående inlägg)

idag är jag

• otroligt nöjd med livet
• glad och ganska självkär (låter dumt, men känns fint)
• sugen på att få ur mig en massa kreativitet
• postiv till framtiden och allt vad livet har att ge

nu ska jag

• möta upp med Gud i ett bönekapell i Sund

När jag duschar vill jag duscha med hög musik. Jättehög musik!
Det bästa är när man är ensam hemma och man ohämmat får vrida upp volymen.
idag när jag skulle tvaga mig valde jag musiken med stor omsorg, jag till och med satte mig ner för att se över vad jag hade i min Ipod.
Det blev till min egna stora förvåning Ramones- End of the century.
Mycket bra val konstaterade jag nöjt när jag var ren.