IDAG
Idag, idag, idag...
det finns alltid ett idag.. ett idag att beundra och ett idag att förakta, ett idag att fördöma och ett idag att älska.. ett idag att förundras över och ett idag att hoppas på.
Idag var en intressant dag, fast mest slutet..
Jag vaknade på jobbet, hade haft sovande jour och avslutade mina jobbuppgifter innan jag begav mig till nästa uppdrag.
Hade stämt träff med en människa som skulle hjälpa mig att katalogisera alla förvirrade, kaotiska tankar, sortera bort dom dumma och behålla dom snälla. Vet faktiskt inte om det hjälpte sådär avsevärt mycket, ska ses igen..
Fick ett telefonsamtal som jag väntat på, som jag längtat efter och som jag ibland önskat att det aldrig skulle komma.. det kom och jag vart glad..
Somnade på soffan en alltför lång stund..
Gick ut på balkongen och hälsade på min granne lite flyktigt.. Tjenamorsning!
Lina kom hem och vi for och handlade, handlade mat till oss och en matgäst som vi plockade upp på Märsta station på hemvägen. Andreas, Linas f.d klasskamrat, en festlig typ som gjorde kvällen lite mer lyxig.. lyxig mat, god efterrätt och trevligt sällskap.. att umgås med nya människor är underskattat..
Kom fram till att jag saknar teatern, JÄTTEMYCKET!!
Satte mig vid datorn, började prata på msn med en vän.
Ett underbart samtal, magiskt, trollade bort en del förvirring, men långt ifrån allt..
Även om jag fortfarande är förvirrad så hjälpte det mer än nåt samtal under hela sommaren..
Du ser klart och har upplevt en hel del som går att känna igen sig i.. Det är inte bara röda rosor och små moln att dingla med benen från.. det vet du om, det är skönt!
Fick som kraft att orka lite mer..
Är på jobbet för att jobba sovande jour.. har varit på jobbet i tre nätter nu, min arbetskamrat sa att jag såg trött ut, jag lovar, det är inte bara som det ser ut..
Hon är rolig, min arbetskamrat, jag gillar henne, skarpt..
Idag, en dag att förundras över och kanske älska..
farväl
Såg farväl falkenberg häromdan, den var underbar, helt fantastisk. Nån sa att man inte får ge en film toppbetyg för då tappar den automatiskt intresse så jag ger den 4,5 av 5 möjliga..
Svensk film har en tendens att misslyckas katastrofalt, men istället när den lyckas då lyckas den med guldstjärnor i kanten. Farväl falkenberg lyckades..
Den lyckades fånga en känsla, en känsla jag så många gånger känt, känslor som jag känner, filmen fångade mig och höll mig kvar. På samma gång som jag så väl kände igen rädslan i filmen så kände jag igen lyckan i den, känslan av att leva, jag tänkte på dig när jag såg den och jag saknade dig..
Jag blev rädd när jag såg den, jag är så rädd för rädsla, så rädd för att vara rädd, ironiskt inte sant.. Men jag blev också glad och väldigt ledsen, jag grät när jag såg den. Jag grät för att jag kände igen mig. jag grät för att jag brukar göra det till film. Jag grät för att han inte såg någon annan utväg, finns det inte de? Det måste det ju ha funnits, eller?
Glad för att replikerna, scenerna, karaktärerna, gestaltningarna var så vackra, som livet kan vara.. den var inte putsad, retuscherad eller fejkad, filmen var äkta..
Svensk film när den är som bäst
Jag såg den med Lina, det är jag glad för, jag är glad för att jag har Lina.. hon är en vän, en riktig vän.
Tyvärr så saknade jag dig där, jag saknade faktiskt er, ni två, som jag älskar så mycket..
du är det finaste jag vet
Du är det dyraste i världen.
du är som stjärnorna, som vindarna, som vågorna, som
fåglarna, som blommorna på marken.
Du är min ledstjärna och vän,
du är min tro, mitt hopp, min kärlek.
Du är mitt blod, och mina lungor, mina ögon, mina skuldror,
mina händer och mitt hjärta.
Friheten är ditt vackra namn,
vänskapen är din stolta moder,
rättvisan är din broder, friden är din syster,
kampen är din fader framtiden ditt ansvar.
Ja du är det finaste jag vet,
du är det dyraste i världen.
du är som, stjärnorna som, vindarna som, vågorna som,
fåglarna som, blommorna på marken.
sån fin text..
jag vill vara där du är och jag saknar dig
det gör så ont i mig..
Som en pil som borrade sig djupt in, in i mitt hjärta. Åh det blöder, det gråter, det skär..
Jag vet inte vad jag ska göra, för att få bort eländet, ställa allt till rätta, för att få dig att orka..
"Och du är det finaste jag vet
när allt annat här
är falskt och fel
och jag går bara ner mig
för det är så jag säger det
du är det finaste jag vet
När jag tänkte på dig,
kände du mig?
genom antennerna och satelliterna
När du låg på gatan medan rymdskeppen
sände meddelanden genom atmosfären
och världen förtjänar inte dig
För du är det finaste jag vet
när allt annat är här falskt och fel
och jag bara går ner mig
för det är så jag säger det
till dig
- du är det finaste jag vet
Allt roligt börjar och slutar med
att vi är nere och ute igen
(men vad behöver vi egentligen?)
Jag vänder om, hon bara ler
allén är inte så dålig ändå
när du går brevid
och det är så jag säger det… "
Kom ihåg att jag älskar dig, du är min ängel, min kärlek och mycket av det ljus som får mig att se klart och vilja leva. Jag går bredvid dig!
användbart i thailand
Man säger bara: "pääng göön paj, laeh phom maj jahk tamm rääj sing wät lam khrap" (Det är för dyrt, och jag vill inte förstöra miljön).
ensamhet i klungan av älskande människor
Att ta det här blogginlägget på stort allvar är inte att rekommendera då jag är så sjukt trött, både fysiskt och psykiskt, sjukt trött.
Jag längtar
Jag längtar hem
Hem är inte en plats
Det är en känsla
Bortgjord men ändå stolt
Linda har t.o.m tänkt att hon ska använda sina hitills obefintliga sambakunskaper på "The samba fest", KARNEVALEN I RIO! En dag har hon tänkt, en dag ska hon komma dit och en dag ska hon stå där bredvid nån läcker brasse och skaka rumpa så hakorna på de infödda släpar i backen när de försöker hänga med i Lindas onaturligt vackra sambaskak.
Det är bara ett litet problem. Jag övergår här till att berätta i jag-form. Kreativ och nytänkande som jag är så letade jag upp en sambakurs här i stockholm city, det var svårt må jag säga, hittade bara en endaste. Glad över att iaf funnit en så tog jag mod till mig, packade träningsväskan och begav mig mot för mig outforskad mark. När jag kom dit fann jag till min stora lättnad att en del såg ut att inte ens kunna ta ett danssteg, jag var inte ensam tänkte jag.
-Hej och välkomna, vad kul att så många kom tillbaka, ni tyckte att det var kul antar jag, sa läraren och smajlade. Verkar trevlig tänkte jag, säkert snäll och uppmuntande, då kanske det här kan gå vägen.
-Vi börjar med grundstegen..
Redan här fann jag att jag var stel och orörlig som en pinne eller kylskåp beroende på vad man vill likna mig med.
-Nu har ni fått lära er grundstegen, (njae, inte jag) nu ska vi sätta lite musik på det här och öka takten så vi får in det rätta gunget..och vi kan faktiskt göra så här, ni som står bak kan ställa er fram så byter vi rad..
Åhnej, jag som ställt mig längst bak för att inte behöva visa mina kassa danskunskaper och mina taffliga försöka till att svänga me höften lite smidigt och läckert, sådär kvinnligt som bara kvinnor kan...hrmm..
Well well, det är väl bara att göra sitt bästa. Den medryckande sambamusiken började ljuda..
AHHHH!! helt omöjligt!! När de andra hoppade i typ tvåtakt eller nåt ( de kanske man inte kan göra men jag vill bara ge ett exempel så ni förstår) så skumpade jag i tre och en halvtakt för mig själv...
Såhär fortsatte det i en och en halvtimme..
-Duktigt, ni är jätteduktiga! berömde hon till klassen, jag hade ju kunnat ta åt mig om det inte hade varit för att när klassen trippade åt höger så dunsade jag åt vänster och när klassen snurrade framåt så vinglade jag bakåt. Jag var lost, totalt lost, t.o.m de jag sett ut som dansokunniga och som såg ut som hej kom och hjälp mig innan klassen, var bättre än mig. Fantastiskt!
Fast nu till stoltheten i min rubrik, jag är otroligt stolt över att jag tog mig dit ensam, att jag vågade mig på en helt ny dansstil när jag redan innan visste att jag har noll kordination, kondition eller teknik. Jag är stolt att jag som lite goare och rundare än andra trotsade just detta faktum och försökte. Jag försökte och jag tror faktiskt att jag ska försöka igen....
roger ut
