Gerdy Linda Mari

Jag tror faktiskt aldrig jag känt en sån uppbubblande lycka som den jag kände idag..
Finns inte ord..
Det lustigaste var att jag inte riktig visste vad jag skulle göra av de känslor som kröp upp..
satt först och gapade över de ord som dykt upp framför mina ögon, skrek rakt ut och sprang ut till pappa.. som höll på att kratta gräset..
Han tyckte jag var så uppspelt så han puttade ner mig i gräset och skrattade åt mig medan han sa "men Linda lugna dig"..

Tack tack du som framkallade dessa lyckokänslor.. kan aldrig beskriva tacksamheten..

Tack Gud!

Har alltid trott att Ara är en papegoja men tydligt att mina kunskaper vidgades när jag idag fått reda på att även en av de svenska brottare som skickats till OS heter Ara..

(för övrigt sa sportkommentatorn till basketmatchen som är på TV nu "Oj oj oj, det där är verkligen basketgodis"... haha, basketgodis..)

..tillbaka till Ara, jag tycker att det var rätt att kasta medaljen, jag antar att den lilla rebellen inom mig vaknar till vid såna tillfällen. Något inom mig ställer sig hastigt upp, kastar vattenglaset i väggen, skriker allt jag orkar så svetten lackar och ansiktsfärgen snabbt skiftar till brandbilsrött (ser ni hur musklerna i ansiktet vrids i nån sorts muskelsammandragningen för att jag tog i så mycket i skriket) "JAG KRÄVER RÄTTVISA" är tanken bakom det skrik som endast innnehåller grymtande ljud.
Men som vi alla vet och förstått så var detta bara något som skedde inom mig och därför..
..nöjer jag mig med att Ara lägger medaljen på mattan och demonstrativt lämnar rummet...


Rock on..

Att  viss musik bara kan presentera sig rättvist i rätt sammanhang och tillfälle, kan bara i vissa rum och med vissa personer tala stämning och rätt känsla, idag var en sån dag, den grupp ( radiohead) som jag så många gånger försökt förstå mig på och den låt som så omsorgsfullt och ofta omtalats (how to disappear completely) har lyckats..
Jag känner samhörighet och andas i takt med hjärtslagen i musiken..även att låten efter på skivan lugnar, söver, inspirerar..

Har vid något jag-tror-mig-tyckas-kanske-tänka-att-jag-är-hans-största-fan-tillfälle uttalat mig om föregående, det är jag nog inte, men att jag alltid gillar hans musik, det är en sanning, gillar även att höra nya färska ännu inte uppvisade musikaliska stycken..

Kompisar på en lunch kan vara så mycket mer än bara prat, det kan vara ren kärlek..

Glädje över återupptaget skrivande och lycka över viljan att visa konst. Jag älskar verkligen er och ser er som några av mina bästaste människor i min närhet..

Jag är mer än en-gå-på-sidan-bara-titta-på-inte-göra-något-åt-situationen-människa-med-risk-att-blunda-av-bekvämlighet.
Inte bara de stora sakerna utan kanske mer de små.. de där irriterande sakerna som gör någons människas levnadsätt etiskt vidrigt..



Godnatt // Göring

Jag saknar er så mycket..
Jag längtar efter er såå mycket

Jag lever ett liv som ibland får mig att tappa andan..
Ett liv som ibland stryker kring mina ben för att senare få mig på fall
Jag lever som jag lär
Njae, men försöken är goda och viljan finns, procenten för lyckade försök är okej..
Mitt liv smeker mig medhårs och jag är stark för hans ord förblir i mig
Vem kan då va emot mig?
Vem?
Ingen sägs det.
Hoppet lever inom mig.
Hoppas kunna sprida dess väldoft, både till gammal och ung.
Smaka och se att Herren är god
God, god som mammas blåbärssaft, som gumman på byn, som finns där för alla, bakar kaka åt alla.
Livet är gott, gott att leva..
Det ska vara gott.
Annars får det ju faktiskt kvitta.
Synd bara.
Att inte alla lever i ett liv som ibland får dem att tappa andan
Andan för att han är så god
Jag lever på hoppet.
En dag ska de få se.



P.s på tal om nåt helt annat, ja Lina, jag håller med fullständigt, den "där" måste man verkligen kunna diskutera med, WORD ON THAT D.s

Tänka sig att just jag skulle bli så omringad av så underbara människor..
Jag kunde inte sluta le igårkväll när jag skulle sova..
Jag lever i nåden...
Jag kan inte sluta le idag..
Så många..
Så många som är så fina..
Som är så nära..
Så nära mig..
Älskar er!

-Men skulle inte du åka på storsjöyran i helgen? sade min far med en oro i rösten
-Nä jag har inte råd.
-Men du får ju låna bil och den är väl tankad..
-Äh! nä men Joel kunde inte ta ledigt heller..

-....men hur ska du då kunna skaffa en pojke..
Jag tittar på min far skeptiskt men han fortsätter med säkerhet i rösten..
-Antingen blire storsjöyran eller så får du ställa dig utanför pappersfabriken...eller ja, sågen går ju också bra..
-Då är det ju billigare med sågen eller pappersfabriken, dom tar ju inge inträde..
-Vill du ha skjuts?

Det går en stund och far tillägger mumlande..
-Då får du ta en skiftarbetare, dom får bättre betalt än en dagtidare..




..behöver jag tillägga att jag älskar min familj..





                                                                                   Här borstas tänderna för läggdags
                                                                                                    G O D N A T T

Det är så spännande, det är så sjukt spännade att leva..

Jag älskar att leva det livet, livet jag fått..

In nåden, i nåden jag lever i..

Är på besök i Märsta, min hemstad för ett år sdan ungefär..
Mycket har hänt sen dess..Oh ja!
Mycket bra...Oh ja!

Har fått träffa min underbara vän Linda Berg..

Så här fina var vi under påsken i Etiopien..

Linda åker tyvärr eller lyckligtvis beroende på hur man ser det till en helt annan världsdel denna gången.
Kommer kännas knepigt men ingen kunde väl vara gladare än jag över att hon ska dit.

Älskar dig Linda!
Lycka till och Guds fetaste välsignelse över dig där borta eller "over there" som man säger i Amerikat!

När jag är ensam hemma så händer det inte så mycket, inget sånt där spännande som händer i filmen med samma namn.. Kanske jag som föredetta skådiswannabe borde iscensätta nåt sorts inbrott för att sedan agera detektiv och försöka luska ut vem som brutit sig in. Kanske av misstag eller av hjärnsläpp börja tro på allvar att jag haft inbrott, att tjuvarna i föregående nämnda film finns på riktigt och att de har varit, i verkligheten, tagit sig in i mitt hem, medan mina föräldrar va borta och JAG LÅG OCH SOV. Hemska tanke. Tänk om de skulle förstört vårt hem, kletat färg och sörja på väggarna, rasa utför källartrappan så vårt lilla hemmagym kraschat ( skulle iofs inte göra något då INGEN använder grejerna), rivit sönder alla mina kläder som hängde på klädsträcket, ätit upp all mat eller hällt ut det på gården för att om möjligt skapa nån sorts fågelmatfrosseriplats. Skulle ju innebära att jag inte skulle kunna gå till jobbet nästa dag, både pga av chocken över att ha blivit rånad och psykiskt överfallen men också för att jag inte har några kläder eller mat att äta..

Eller så njuter jag av lugnet..typ

Folket virvlar omkring mig, skratten ekar i rymden. Det är så högt i tak. Chipsen knastrar mellan ALLAS tänder.
I bakgrunden spelas Sebastian Telliers "Divine" och den där kompisen till min kompis glider förbi sjungades "Ohhh".
Lyckoruset går igenom kroppen. Växlar en massa ord med värden, känner att humorn kopplar. Era fina frisyrer och coola kläder är ögongodis. Ger komplimanger och uppmuntrande ord om inredningen, imponerad. Glad med ett leende på läpparna tar jag mig från person till person för att upptäcka att jag var, kanske är, svältfödd på socialt sällskap, på nya bekantskaper.
Tittar i värnpliktsnytt och undrar hur det är att ligga i lumpen. Min vän svarar och mina fördomar står kvar orörda, knappt sedda.
Skrattar och förundras över en ihopvikbar strykbräda.
Tittar på den funkissnygga klockan och inser att tröttheten snart skulle överfalla mig, att min askungetid var slagen, glasskon borde för länge sen tappats på uppfarten.
Säger hejdå och kramas..

Den röda dörren med tre runda fönster stängs igen.

Lukten av svensk sommarnatt når min näsa. Sorlet av glada människor hörs ända ut och jag känner..

känner...

jag känner ingenting..





så konstigt, jag är konstig..

Den efterlängtade utställningen har äntligen öppnats
Utställningen som kritiserats och rosats
Utställningen som kostar miljoner att sätta upp
Ett helt museum har rustats upp
Målats invändigt helt i svart
Den K-märkta fasaden har på ett ställe helt tagits bort för att kunna skeppa in den stora låda som
Darth Vader befann sig i..
Jag var där och jag blev nöjd, otroligt nöjd!




jag kan på något sätt tycka att vi är lika.. han är vis, han är kort.. behöver jag säga något mer?



att se Darth i verkligheten gå runt och spatsera var värre än spökhuset på gröna lund, jag blev tagen och hjärtat slog trippelsalto..

nöjd, supernöjd..

Sa till en vän häromdan i en pojkvänsdiskussion..
"ja men du, då verkar det ju som att du vill ha en mörkhyad man?"
varpå hon svarar med en brummande Gunther stämma
"OH LA LA!"

Ibland undrar man ju vad man har för vänner..skrämmande var det om inte annat...

Jag ska inte gifta mig nej. Mina bröllopsbestyr, nej!
Bara lite värdande hit och dit. Ska ha hand om festen..
Lördag är dagen då jag än en gång ska ställa mig på scenen, ropa ut festens början och möjligtvis lite senare och lite hesare säga tack och hej när kvällen är över. Förhoppningsvis glad och nöjd över att ännu en bröllopsfest avklarades med livet och värdigheten i behåll..
Eller värdighet förresten, det har jag tappat många gånger när jag ställt mig på scen... inget som stör mig då jag är skrattmissbrukare.. får jag ett skratt var det nog värt alltihop..
Ja vi får väl se hur det går denna gång...

Idag kom hon som den friska fläkt hon är och tog tag i hela min varelse.. Stora ord om en ack så liten flicka..
Välkommen hem för ett tag..

Det är inte mycket som gör så ont som att se en mammas ensamhet.. på väg någon annanstans, till en plats där ensamheten byts ut mot kärlek, värme och glädje.. tills dess.. håll ut

Sömnigheten infinner sig sakta men säkert och mina ögon känns sådär obarmhärtigt tunga.. sängen väntar och Jonny B har laddat stämbanden för att stillsamt vagga mig till sömns med din sin stämningssång..

det återstår bara att säga Godnatt för denna gång..

mina fötter är bra mycket känsligare nu än var dom va då..
över stockar och sten, grus och sand.. ingenting var omöjligt..

jag vill också bygga papiér mache träd
jag vill också skrika en hel raksträcka
skriva ord i svarta och röda känslor
jag vill framför allt bada mitt i natten
skratta ikapp med dig
harmoniskt, melodiskt, symfoniskt och fånigt

jag ville sitta nere vid stranden i natt
titta på vattnet som flöt förbi
solen som redan gått ner
föreställa mig den som om den var uppe
uppe för dig och mig

i bilen ville jag sätta på den där sången
sången som ibland får mig att sluta att andas
gasa hårdare
och rusa fram bara för att få utlopp
utlopp för alla dom där
alla dom där känslorna

visst är det konstigt att längta efter att få känna
känna sådär
sådär konstigt

kanske är jag helt enkelt för uppe för att vara nere..



and high up above or down below
when you're too in love to let it go
but if you never try then you'll never know
just what you're worth
Coldplay

Har precis sett EM-finalen..
"Tänk vilken känsla", sa vi flera gånger vi som satt runtomkring teveskärmen.
Att få ta emot bucklan, att få ta emot folkets jubel.
Få känna att jag gjorde verkligen allt jag kunde och jag vann..
Tänk om jag kunde få vinna....


Född till seger...
Rubriken stod som självskriven ovanför mitt huvud när jag föddes..
Hör ni lika mycket som jag hur "jantelagen" skriker...
Vad i hela friden menar hon?
Precis det jag skriver.
Jag är född till seger
Det är du med för övrigt
Kanske du bara inte upptäckt det ännu
Kanske du inte hör ropet
Det finns ett lopp för dig att springa där utgången redan är satt
En match där matchresultatet redan är utskrivet
Vinsten är ofrånkomlig
Segern är ett faktum redan innan du tagit klivet ut på banan, ut på planen..
Det enda du behöver göra är att sätta foten på startlinjen, eller möta blicken på motståndaren på andra sidan mittlinjen..
Foten på startlinjen och tro på han som redan segrat
Segrat åt dig..

Jag mötte dig på gatan igår....
En kram, två, tre..flera kramar som tydde på en saknad, en saknad i mig och en saknad i dig..
Vi utbytte lite snabbt några ord om kaos, droger, Guds kärlek, nåden, hösten, positivitet, livet och hur allting bara kunde bli..."såhär".
Jag sa att det ordnar sig..
Det kommer att ordna sig, sa jag
Du är alltid sådär.. sa hon
Jag är det..
För att jag tror det..

Det kommer att ordna sig..




jag älskar dig och ser framemot att få träffa dig och prata mer..

Denna blogg börjar ju nästan lite oförskämt.. huvva!
Det är ju nästan en oskriven lag att man INTE får älska sitt jobb.
Kanske är det denna oskrivna lag som gjort att jag mumlat lite tveksamt att mitt sommarjobb för året "funkar".
Det är ju lite krågligt att lära känna nya brukare, det finns ju alltid nya problem och utmaningar som inte alltid känns kul. Visst ligger det en sanning i detta påstående men det finns ju ändå så mycket annat så mycket mer som beskriver det arbete som förgyller mina dagar.

-Vill du gå i spökslottet ? frågar en utav av dom, helt vild över att vi ska till en nöjespark.
-Det kan vi absolut göra, vill du det så. svarar jag pedagogiskt
-Blir du rädd i spökslottet?
-Ja jag blir nog jätterädd
-hmm.....jag finns här för dig..

Sån underbar uppmuntran.. här tror man att man ska ta hand om någon och denne någon ställer sig till förfogande om jag skulle behöva tas hand om..

Att sen be alla som man krockat med på radiobilbanan om ursäkt..det är ju nästan bara gulligt..


Jag har kanske världens bästa jobb..