Gerdy Linda Mari

Jaha hörrni, då var det dags.
Dags att frakta kroppen till varmare breddgrader.
Känns overkligt och inte alls som en sanning.
Med packning som väger bly. Med,
ett faktiskt än så länge stilla sinne och ett lugnt hjärta ger jag mig iväg för att att kanske vara med om min mest kulinariska (kan man bara använda det ordet när det gäller mat?..hehe) upplevelse hittills.
Har tänkt komma hem med erfarenhet, med kärlek till etiopierna och ett glatt och gott samvete om att jag gjorde mitt bästa.
Spännande och utmanande.

"Känns det rätt för dig så känns det bra för oss"

Det känns väldigt rätt och bra.
Vi ses om ett halvår hörrni. Någon kanske tidigare ;)

Ha det så jättebra och be väldans gärna för mig.

puss och kram från en snart flygande dam.

Så sjukt att jag inte sett det förr, så sjukt att jag inte fattat...
Men hallå.. jag gillar er me...
Har saknat er...


För övrigt kanske jag får se några såna här om cirkus en vecka..wii!

Ja då har jag varit iväg på en retreathelg och kickoff med organisationen Mission SOS som jag ska åka till Etiopien med.
Det var verkligen inspirerande och peppande. För en gångs skull, kanske också för att det verkligen börjar närma sig, känner jag verkligen att jag längtar tills jag kommer ner för att börja jobba.

Sammanfattning av helgen är väl ungefär så här.

Fredag: anländer lite apatisk, får lite smått panik av en kram och under andra omständigheter uppmuntrande ord. Får undervisning av ett otroligt härligt par. David och Katie Thomas från Ohio. Efter mötet är jag lite smått omtumlad och det är en välsignelse att få ventilera med Joel.

Lördag: Kliver upp i ottan för lyxfrukost. Får undervisning av samma par som ovannämnda. "How to stay healthy in the ministrie".
Lunch. Kick off med Mission SOS. Stärkande, uppryckande och skärpande.
Fika och umgåstid ( sover..haha). Träffar teamet som ska till Etiopien. Känns bra. Middag och sen kvällsmöte. Katie predikar och det är mer än bra. Kvällen är sweet rakt igenom och jag somnar nöjd men med en liten oroskänsla i magen.

Söndag: Vaknar alldeles för tidigt för att vara mänskligt. Städar huset vi bott i ( eller den andra Linda städade, jag rengjorde bara toan, hon va ju så snabb). Äter frukost och drar iväg till söndagförmiddagsmötet. Jag sov den 2,5 timme långa resan till Märsta. Skönt. Eller inte för nacken. Kaffecool på mcdonalds hanns med. Förmiddagsmöte och Elin och Emil Sydhage möter upp i kýrkan, blir så uppspelt så jag inte vet vart jag ska hä mig. Väldigt bra predikan, en riktig genomkörare. In i bilen och upp till Övik . Joel kör och jag sitter bredvid. Ännu en gång ventilerar jag med en av de visaste jag känner.

Summa summarum: En väldigt bra helg, omtumlande, obekväm, uppmuntrande, rolig och skön ( kändes som semester, kunde ju inte göra något åt allt som måste fixas där liksom).
Men nu är jag tillbaka till Övik, där allt ska fixas och donas så man kommer iväg någon gång. Wii.. det kommer gå bra de där me ska du se..japp

well well, med lite framtidshopp i blicken säger jag handtag, famntag, klapp och..nä..inte den här gången..

De senaste dagarna har jag mest ägnat min fritid till att chilla, chilla med den bästa, med de bästa, me Tessie och mor och far. Fantastiska människor! Har ju iofs även träffat den bästa famljen efter min egen, johanssons.. mumma!

Men när allting hinner ikapp och man får lite tid över till att tänka på allt som bör fixas får jag lite panik, för er som inte fattar vad paniken har för grund så ska jag berätta...

Den 5:e september bär det av till landet Etiopien, ska tydligen tillbringa en smärre framtid där (ett halvår). Känns otrolig spännande, intressant, kul, svårt, dumt... och oftast ingenting alls..

Jag tror verkligen inte riktigt jag har fattat att jag ska vara borta i ett halvår...ahhhh

Du, det är "already done", tänker du och fnyser åt att jag låter lite sentimental.. men då fnyser jag tillbaka, jag kommer faktiskt sakna vissa personer, platser, saker här i Sverige...

typ den här platsen:



ahhhh (igen).. men den finns ju kvar när jag kommer tillbaks..

hit ska jag i alla fall:

Nån sade,

Det är det att drömmen om det sanna livet kanske inte ens är sanningen
och källan till kärlek kanske i själva verket är källan till fördärvet
Och det jag kallar lugn förkastas av alla andra och av skapelsen själv..

Vi sade tillsammans,

Att springa barfota och skratta högt i det morgonvåta gräset
att äta kakor som är bakade av sanden i sandlådan och tycka att det smakar ljuvligt när det knastrar mellan tänderna
det var då man hade krulliga skosnören som knöt sig själva
man hade inga problem i världen och världen var så stor att man inte ens brydde sig om att tänka på hur stor den var
back in the days.. det var ljuvliga tider

Vi försökte,

Mitt i allt kaos försöker vi peppa, peppa varandra, sitta på en brygga och andas frisk luft
man måste se det vackra, de små sakerna som gör det värt allt, försöker vi..
som vacker natur, som en skrattande bror, som älskande vänner som..

så föll den

jag kunde inte andas, jag hade aldrg sett något så vackert, jag tror det var ett tecken på att det vi pratade om var något att hålla fast vid, något att tänka på när allt blir sådär, när allt blir så tungt.. det är de små sakerna som gör det värt allt...allt

vackert sa jag
sliskigt sa du

då förstod jag vem jag var, hur jag var, hur jag fungerade.. det bästa var att jag varken skämdes eller kände att jag ville ändra på något, jag stod fast vid min åsikt och gör det fortfarande..

Jag fastnar alltid med blicken..
Håller alltid kvar ögonen sådär länge så jag inte vet om det blir dummare om jag håller kvar eller om jag tar bort blicken..
Jag andas med tunghet
Springer i tanken
Har tunga steg som inte tar mig någonstans
Tänker ändå på skönheten i livet och kan andas lättare
Ibland får man ju faktiskt se äkta skönhet, varför inte passa på att ta in, spara, lägga på lager..
Bra att ha när fulheten smyger sig på
Smyger och smyger, tycker nog inte fulheten är så smidig alltid, men jaja..
Det blir ju aldrig som man tänkt sig, men i tanken, i tanken är det så vackert.
Kanske mest fantasifullt och alldeles för omhämmat, kanske utopiskt och euforiskt, men jag gillar det och jag tror att vi kan fixa det, ha det så..
Eller kanske inte..
Vi kanske möts på vägen, kanske är vi lika, kanske olika, kanske skönheten hunnit ikapp
Du vet, jag fastnar alltid med blicken..
Håller alltid kvar ögonen sådär länge så jag inte vet om det blir dummare om jag håller kvar eller om jag tar bort blicken..


Det är lite skrämmande också, att det är så vackert...

Äh, jag lägger på lager..




Även att jag vill rekommendera två skönheter:

Daniel Boyacioglu - en otroligt fin estradpoet som en jobbarkompis visade mig igår...


Antony and the Johnsons - vackrare musik, vackrare röst får man leta efter...

I am just a visitor...

Igår fick jag besök, mycket tröttsamt men lärorikt.
Det är skönt att få tala klarspråk med sig själv, reda ut problemen och andas frisk luft.
Jag saknar skogen, ska bli mulle och flytta in, in i det grönaste, utan smärta och ångest.
Bara du och jag, du och jag nåden.
Vi ska prata om svunna tider och om en framtid utan prestation, utan krav och förväntningar.
Du ska lära mig hur jag gör när allt känns, när allt känns, känns såhär.
Tröttheten lägger sig som ett band runt mitt huvud och jag känner inget alls, bara det där, det som jag inte vill känna.
Känslor personifierad, men jag har bestämt mig nu, trots allt så har jag bestämt mig. Jag ska och det är det som är viktigast just nu, det är det som är viktigast, viktigast just nu!

I´m going home...

men så lustigt, men de kan nog bli bra me..

tihi

Usch jag är så arg så arg så arg... varför kan inte ljuset lysa över min vän

Läst en massa bloggar från mina fornstora dar. Hade ju en blogg redan på paltkomatiden (typ 3 år sedan).
Det var jättekul att läsa, jag kan känna att jag ändrats en hel del från den tiden, både positivt och negativt. Jag var väldigt drömmande, tyckte allt var intressant och spännande, hade så mycket på gång. Var enormt positiv och glad. Idag kan jag känna att jag tappat lite av den naiva glädjen jag hade, jag har fått uppleva en del som gjort att jag inte riktigt litar på den här världen, tycker inte att allt är blomstrande lätt och svartvitt. Men samtidigt kan jag säga att med de erfarenheterna kan jag nog möta världen och all dess problem på ett helt annat sätt, kanske ett sundare sätt.
Jag trodde på den tiden att jag kunde rädda världen, förändra allt dåligt och vara ett föredöme på många sätt, idag tvivlar jag på en hel del, även om jag mer än många andra tror att det går att förändra mycket. Gud är en otrolig Gud och för honom är inget omöjligt men vi går även mot någon sorts sluttid och detta innebär att det blir bara svårare och svårare och knaprare och knaprare.
Jag hoppas att jag om 30 år kommer att kunna säga att jag gjorde iaf allt JAG kunde göra för att folk skulle få förstå och uppleva att Gud är en fantastisk Gud som älskar alla och aldrig ger upp på någon. Jag hoppas också att jag om 30 år kommer kunna säga att jag förstod och verkligen upplevde alla åren igenom att Gud är en fantastisk Gud som älskar mig och aldrig ger upp hoppet om mig.

spännande också

Fantastiskt kul att prata med dig, peppad, otroligt vackert att se en stadig människa som växt otroligt i ögonen sen förut. Någon annan man ser. Glädje och säkerhet ända in i själen, jag tror på ditt självförtroende. Du är grym. tack!
Att jag tänkte på dig ordentligt igår gör inte saken sämre..
Kul liksom, kul!

kan kan bli så bra
du och jag här igen
med våra
hjärtan på vårt bord
och då skålar vi igen för alla
stora ord
för allt vi en gång ville glömma
som är så omöjligt
att glömma
men det var då nu är vi här
vi kanske klarar av att leva här
för någon andas mellan raderna när vi pratar du och jag
någon andas mellan raderna och det kan, kan bli så bra
servitrisen rullar ut
den röda markisen idag
och hon ropar över borden
vad vill ni ha?
du vet dom slängde ut oss i det här
och det är en vidrig värld
men vi är faktiskt
nöjda här idag
vi har vad vi vill ha
för någon andas mellan raderna när vi pratar du och jag
någon andas mellan raderna och det kan, kan bli så bra
servitrisen rullar in
den röda markisen och ler
ställer stolarna på borden
ska ni inte ha nått mer
vi vill ha allt och hela världen
eller i alla fall lite grann
så vi nöjer oss med varann
och den som andas mellan raderna när vi pratar du och jag
någon andas mellan raderna och det kan, kan bli så bra
"Jonathan Johansson"


hoppas du förstår att allt jag säger menar jag, menar jag med hjärtat, allt var sant, allt om kärleken, allt om glädjen, allt som du ger som ingen annan ger, som ingen annan kan ge, för ingen är som du, så bra som du. Ingen är som du..

Nu är det lite grumligt i huvudet..hmm

Att Övik är en vacker stad, att det är skönt att sova i sin egen säng, att världen ligger för mina fötter, att människor i min närhet är roliga, att jag är omtyckt, att havreknäckemackor är typ det godaste, att jag gör av med alldeles för mycket pengar jämt, att jag nästan saknar jobbet lite grann, att jag måste fixa nånstans att bo, att jag vill inreda ett hem, att jag är lite nervös över att prata med en flicka som kanske kan säga mig vad som ska hända, att jag snart har slut på min semester, att jag ska klippa gräset imorgon, att jag har börjat på mitt researcharbete, att jag kom in på en utbildning som jag inte ens vill gå, att jag ändå trivs lite med livet men ändå är lite stressad, att jag ska gå och sova nu. GODNATT

Men snälla va arg jag blev idag, tycker du att du på något sätt är bättre?



längtar för övrigt otroligt mycke efter att mina cd-skivor ska komma nedimpandes i min ( eller therese) brevlåda.. 

Dagens citat från mig själv..tidlöst och breathtaking. I samma stund orden flög ur min mun tänkte jag att det var sanningen för dagen, Klockan var 1 timme och 40 minuter slagna in på det nya dygnet och jag kände att dygnet redan nått kulmen..

Tittade på en bild där en familj stöper ljus tillsammans i glädjens tecken då det spritter till i kroppen och jag säger helt seriöst

"Det är ju en sån där familj man vill hamna i, som stöper ljus"


Jag blir så matt över att jag säger så bra saker... =)