Gerdy Linda Mari

Idag är det din dag.
Din alldeles egna dag, eller ja, det är din och alla andra mammors dag.
Men för mig så är det dig jag tänker på, dig jag vill hylla, dig jag vill fira lite extra.
Inte bara för att det finns ett fenomen, en dag, mors dag, som säger att jag ska göra det utan också för att du är ju du.
För att du alltid funnits där.
Du tillåter mig att skratta när jeansklänningen på affären fastnat runt din korrpulenta kropp och du funderar på om du kanske måste köpa den för du "kanske inte kommer ur den".
För att du medan vi äter lutar huvudet ner i handen, precis som mormor.
Du ger mig råd, oavsett om jag vill ha ett eller inte.
För att du älskar mig trots att jag är som jag är.
Du kom och hälsade på mig när jag var i Etiopien, du tog dig tid och pengar att se hur jag hade valt att leva mitt liv för en period.
För att du på något vis avväpnar mina negativa känslor med att till exempel säga att "i år är pelagonerna fina" medan jag sitter gråtandes på farstubron.
Du tar med mig på loppisar runt om i hela närområdet och du slösar pengar på kaffekoppar och annat trams som jag vill ha.
För att din mat är ljuvlig och helt underbar.
Du har bevisat för mig hundratals gånger att det går att hålla ihop en familj.
För att ditt tålamod är utan gräns.
Du låter mig hållas och låter mig upptäcka världen på mitt sätt.
Du stöttar mig i mina val och står bakom mig vad jag än väljer.
För att du är du och..