Gerdy Linda Mari

I ett hav av illamående åker mina inälvor fram och tillbaka på den 45 minuter långa båtturen.
Jag är dock glad.
Kanske är det glädjen av att få ställa fötterna på fast land som får tårarna att trilla när jag i fören står och tittar mot min anhalt.
Eller så är det för att idyllen slår emot mig som en vägg och skönheten, det vackra med skärgården och det vackra med den lilla flickan med mörkt hår som jag kommit att älska mer och mer för varje dag som i glädje tar emot mig med öppna armar.
Kanske också för att min extrafamilj tar sig tid att möta upp.
Dagen innehåller mycket trötthet men själen får vila.
Vilar i samtal.
På klippor.
I en säng med en varm hand på min rygg som kanske bara råkade hamna där men som för mig betydde allt.
Vid ett matbord där frågorna kantas av kärlek och orden inte tvingas ut.
På en bänk med två av de vackraste kvinnorna på denna jorden.
Ja denna dagen är som sänd från himlen, en gåva från ovan.
Även om åksjukan besöker mig på hemvägen me så spelar det inte så stor roll.
Jag har fått vara med jordliga änglar på en av världens vackraste platser.
Min själ har fått ro..