Gerdy Linda Mari

Glad över en ny dag satte jag mig i soffan och började filosofera, tänkte över gårdagen och började glädjas över vad denna dag skulle ge mig eller vad jag skulle få ge den.
Märkte dock att det fanns en överhängande känsla av ofrid och en rynka i min panna.
Vad som framkallat detta uttryck i mitt ansikte visste jag inte då.
Var det kanske något jag gjort som inte kändes bra?
Var det något jag sagt som inte varit bra?
Hade jag av stämningen glidit med i jargongen och skämtat under min egen ribba?

Frågorna malde och när man väl börjat tänka på vad det kan va så är det ju lika bra att gå till botten med det hela.
Men vadå säger du, du är ju kristen, borde inte du alltid säga rätt saker och göra rätt saker.
Jo visst borde jag det, men ibland så faller jag dit, ganska ofta faktiskt.
Du vet jag arbetar hela tiden, varje dag, varje sekund på att vara en bra människa som kanske kan på nåt vis kan få spegla vem Gud är.
Men tyvärr lyckas jag inte alltid.

Iaf.


När man vet att det är något att reda ut hos en själv så sätter man sig en lång stund med bibeln. Gärna med en kaffekopp, åsså pratar man ut.
Läser, reflekterar och bara myser. Det är som när man var liten, man blir upptagen i den stora famnen, får kanske några tillrättavisande ord (de där va väl dumt sagt, du vet det där skämtet gick inte riktigt hem hos mig), men sen får man bara en massa, EN MASSA kärlek. Och dagen kan börja på riktigt!




Jag älskar det här livet.
En outtömlig källa av frid.
Finns inget annat för mig.