livet jag lever..
"Detta trodde du inte för ett år sen va?!"
En så enkel kommentar som fick mig att tacka Gud för livet jag lever. Ett vardagsliv i Sverige för ett år sen var ett ständigt letande efter lyckan. Jobba häcken av sig för att om möjligt kunna få någon sorts plastig lycka till helgen då vänner samlades, kanske åka iväg, skratta ikapp med substitut efter substitut av lycka men i slutändan vara än mer less på måndagen än man var på fredagen då hoppet ändå fanns där någonstans långt inne. Jag skulle vilja påstå att jag aldrig älskat livet så mycket som jag älskar livet här och nu, jag skulle vilja påstå att mitt inre aldrig varit så stilla som det är nu.
Varje dag är ett äventyr. Ingen dag är den andra lik, ingen dag går förbi utan att jag förundras över den Gud jag tror på som visar mig nya saker i livet som är fantastiska.
Att Etiopien är svaret på människors sökande efter lyckan och den mäktiga frid som faktiskt kan ta boning i en människas inre säger jag inte, men däremot vill jag påstå att Gud är det. Att livet går upp och ner att vissa dagar är som att stå under ett vattenfall av elände och kadaver, mörker och skit, det förnekar jag inte. Det har jag själv fått uppleva, men att det finns en frid som kan infinna sig i ens inre oavsett omständigheter kan jag inte heller förneka. Jag har sett det främst i mitt eget liv men också i andras. Att bibelns Gud kan användas och citeras som en god sagofigur och bibeln som en enda otrolig saga, det kan jag förstå om man inte tror och inte sett de under och tecken som beskrivs i bibeln i verkligheten. Men när man sett, upplevt, känt och förnimmat, då kan man inte längre låtsas som att världen bara är ett vakuum som vi lever i för att uppnå status, rikedom och stort socialt nätverk. Då måste man böja sig och ödmjuka sig inför den Gud som skapat livet, som skapat friden, som kan lyfta, styrka, inge hopp och liv i eländigaste tillvaro.
Jag får se människors liv förvandlade och fyllda med hopp. Jag stormtrivs och önskar med hela mitt hjärta att fler får uppleva det jag upplevt och lever mitt i. Ett äventyr.
En så enkel kommentar som fick mig att tacka Gud för livet jag lever. Ett vardagsliv i Sverige för ett år sen var ett ständigt letande efter lyckan. Jobba häcken av sig för att om möjligt kunna få någon sorts plastig lycka till helgen då vänner samlades, kanske åka iväg, skratta ikapp med substitut efter substitut av lycka men i slutändan vara än mer less på måndagen än man var på fredagen då hoppet ändå fanns där någonstans långt inne. Jag skulle vilja påstå att jag aldrig älskat livet så mycket som jag älskar livet här och nu, jag skulle vilja påstå att mitt inre aldrig varit så stilla som det är nu.
Varje dag är ett äventyr. Ingen dag är den andra lik, ingen dag går förbi utan att jag förundras över den Gud jag tror på som visar mig nya saker i livet som är fantastiska.
Att Etiopien är svaret på människors sökande efter lyckan och den mäktiga frid som faktiskt kan ta boning i en människas inre säger jag inte, men däremot vill jag påstå att Gud är det. Att livet går upp och ner att vissa dagar är som att stå under ett vattenfall av elände och kadaver, mörker och skit, det förnekar jag inte. Det har jag själv fått uppleva, men att det finns en frid som kan infinna sig i ens inre oavsett omständigheter kan jag inte heller förneka. Jag har sett det främst i mitt eget liv men också i andras. Att bibelns Gud kan användas och citeras som en god sagofigur och bibeln som en enda otrolig saga, det kan jag förstå om man inte tror och inte sett de under och tecken som beskrivs i bibeln i verkligheten. Men när man sett, upplevt, känt och förnimmat, då kan man inte längre låtsas som att världen bara är ett vakuum som vi lever i för att uppnå status, rikedom och stort socialt nätverk. Då måste man böja sig och ödmjuka sig inför den Gud som skapat livet, som skapat friden, som kan lyfta, styrka, inge hopp och liv i eländigaste tillvaro.
Jag får se människors liv förvandlade och fyllda med hopp. Jag stormtrivs och önskar med hela mitt hjärta att fler får uppleva det jag upplevt och lever mitt i. Ett äventyr.
Kommentarer
Postat av: Tess
Vacker älskling! hoppfullt och ödmjukt.
Trackback
