jobbet bjöd upp till dans
I fredags åkte jag iväg med jobbet.
Bussresan ( tog oss in med jobbets minibuss, Charlie var vår stabile chaufför) in var ett äventyr i sig, det var tjockt me trafik och bussen stod stilla mestadels. Vi skulle bli sena. Två av våra partyprissar utnyttjade den meningslösa väntetiden med att dricka öl.
Detta medförde ett enormt tryck på varderas pissblåsa. Lösning?
Nog fanns det en lösning på problemet, ett smidigt hopp över chefen som satt närmast dörren, ut på motorvägen, ner i diket och ut med den enögde ormen. Här skulle vattnas gräs. Detta i sig var en syn jag skrattade gott åt.
När de vattnas färdigt kom de båda springandes ikapp vår buss som för tillfället smög fram i 10km/h
Festligt!
När vi äntligen nådde centrum fick vi snabbt springa in på Mongolian barbeque där vi bokat bord till 17, kom dit 18.15, stressigt me tanke på att vi var tvugna att åka vidare 19, men gott vare.
Sen drog vi vidare på en föreställning som hette ELVIS.
Skådespelarna var utvecklingsstörda och normalstörda. Den var jättebra, lite seg i början men absolut sevärd.
Tack chefen!
Kvällen hade bara börjat och vi som inte kände oss trötta i ögat drog till mosebacke terass för att umgås. Kallt tyckte jag. Stod och svajade bredvid Charlie för att hålla värmen. Efter ett tag så frös alla så vi drog vidare.
Fasching va stället som stod på förstaplats för uteställen, tyckte Charlie iaf..haha. Det var reaggekväll och Charlie kände sig som hemma. Det var ett mysigt ställe. Det va riktigt kul, till exempel så stod vår rockille Danne och svajade med i reaggetonerna, även chefen svängde sina.. det var kul!
(Undrar varför jag fötts me så liten pissblåsa, kändes ibland som att jag tillbringade mer tid på toa än på dansgolvet..).
Vid 1-tiden drog ytterligare några hem med tröttheten i släptåg..
Jag, Danne, Edgar och Niklas beslöt oss för att hålla ut.
Reagge i all ära men vidare skulle vi, vid 3-tiden skulle vi leta upp nåt ställe som hade öppet till 5. Efter tre försök på olika ställen som tydligt var stängda, ett mcdonaldsbesök och lite kisseri i ett hörn hamnade vi på Max. Lika bra var väl det, gott iaf.
Upp till centralen 4.30, pendeln gick 5.20.
Daniel fick dåligt samvete över att han var ute så länge utan frun så han ville gå en promenad för att tänka över sina synder, Edgar la sig för att sova på en bänk och Niklas gick och pissade nånstans. Jaha tänkte jag och följde Edgars exempel. Vaknade till och upptäckte att jag helt plötsligt var ensam, vart var Edgar och när tänkte Niklas och Daniel komma tillbaka. Jag hade ju inga pengar på mobilen heller. Som tur var så kom Niklas innan jag hann tänka till ordentligt att jag var ensam.
Bara nån minut efter var gänget samlat igen.
Pendelresan gick i trötthetens tecken,
ångestens tecken ( en av oss satt och räknade kvitton, kollade hur mycket pengar som gått och hur många minuter det gått mellan varje köp. VA! Här tog det bara 10 minuter mellan en öl och en annan..!!)..
Festligt helt enkelt....
Bussresan ( tog oss in med jobbets minibuss, Charlie var vår stabile chaufför) in var ett äventyr i sig, det var tjockt me trafik och bussen stod stilla mestadels. Vi skulle bli sena. Två av våra partyprissar utnyttjade den meningslösa väntetiden med att dricka öl.
Detta medförde ett enormt tryck på varderas pissblåsa. Lösning?
Nog fanns det en lösning på problemet, ett smidigt hopp över chefen som satt närmast dörren, ut på motorvägen, ner i diket och ut med den enögde ormen. Här skulle vattnas gräs. Detta i sig var en syn jag skrattade gott åt.
När de vattnas färdigt kom de båda springandes ikapp vår buss som för tillfället smög fram i 10km/h
Festligt!
När vi äntligen nådde centrum fick vi snabbt springa in på Mongolian barbeque där vi bokat bord till 17, kom dit 18.15, stressigt me tanke på att vi var tvugna att åka vidare 19, men gott vare.
Sen drog vi vidare på en föreställning som hette ELVIS.
Skådespelarna var utvecklingsstörda och normalstörda. Den var jättebra, lite seg i början men absolut sevärd.
Tack chefen!
Kvällen hade bara börjat och vi som inte kände oss trötta i ögat drog till mosebacke terass för att umgås. Kallt tyckte jag. Stod och svajade bredvid Charlie för att hålla värmen. Efter ett tag så frös alla så vi drog vidare.
Fasching va stället som stod på förstaplats för uteställen, tyckte Charlie iaf..haha. Det var reaggekväll och Charlie kände sig som hemma. Det var ett mysigt ställe. Det va riktigt kul, till exempel så stod vår rockille Danne och svajade med i reaggetonerna, även chefen svängde sina.. det var kul!
(Undrar varför jag fötts me så liten pissblåsa, kändes ibland som att jag tillbringade mer tid på toa än på dansgolvet..).
Vid 1-tiden drog ytterligare några hem med tröttheten i släptåg..
Jag, Danne, Edgar och Niklas beslöt oss för att hålla ut.
Reagge i all ära men vidare skulle vi, vid 3-tiden skulle vi leta upp nåt ställe som hade öppet till 5. Efter tre försök på olika ställen som tydligt var stängda, ett mcdonaldsbesök och lite kisseri i ett hörn hamnade vi på Max. Lika bra var väl det, gott iaf.
Upp till centralen 4.30, pendeln gick 5.20.
Daniel fick dåligt samvete över att han var ute så länge utan frun så han ville gå en promenad för att tänka över sina synder, Edgar la sig för att sova på en bänk och Niklas gick och pissade nånstans. Jaha tänkte jag och följde Edgars exempel. Vaknade till och upptäckte att jag helt plötsligt var ensam, vart var Edgar och när tänkte Niklas och Daniel komma tillbaka. Jag hade ju inga pengar på mobilen heller. Som tur var så kom Niklas innan jag hann tänka till ordentligt att jag var ensam.
Bara nån minut efter var gänget samlat igen.
Pendelresan gick i trötthetens tecken,
ångestens tecken ( en av oss satt och räknade kvitton, kollade hur mycket pengar som gått och hur många minuter det gått mellan varje köp. VA! Här tog det bara 10 minuter mellan en öl och en annan..!!)..
Festligt helt enkelt....
Kommentarer
Trackback
