Gerdy Linda Mari

Kaos, ett stilla kaos i 160km, hann knappt innanför dörren, kastade av mig jackan och skorna, sen lät jag kaoset rinna av mig, som vatten porlar över bergshällen, det var skimrande vackert att se.

Jag lever! sa jag högt för mig själv. Jag lever!

"Snälla läs bara ett ord, kanske jag kan få dig på andra tankar, snälla, prata med mig, jag vill så gärna hjälpa!"

Med energin som flödade genom mig i ett ivrigt rus kände jag kaoset igen, men snart rann det av mig,som vatten porlar över bergshällen, det var skimrande vackert att se.

Jag lever! sa jag högt för mig själv. Jag lever!