kan de inte va så
Matt 25:35-40
Ty jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. jag var främling och ni tog emot mig.
Jag var naken och ni klädde mig. Jag var sjuk och ni besökte mig. Jag var i fängelse och ni kom till mig.
Då skall de rättfärdiga svara honom: Herre när såg vi dig hungrig och gav dig att äta, eller törstig och gav dig att dricka?
Och när såg vi dig vara främling och tog emot dig eller naken och klädde dig?
Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och kom till dig?
Då skall konungen svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort för mig.
Kan de inte va så att det är det här som är sanningen, att no mather what så bör vi hjälpa de som behöver hjälp..
Ibland så orkar man/kan man inte ge allt för att hjälpa till, men man kan ju alltid göra något, eller hur?
Kanske man inte behöver vara helt fantastiskt 100%ig för att göra som Jesus gjorde..eller?
Jag har en otrolig förebild när det gäller sånt här, eller ja den största förebilden är väl Jesus men jag har även en här-på-jorden-mänsklig-förebild. En som t.ex. orkar vara med en sån som mig än fast jag inte faller in i alla normer som man kanske bör göra som kristen och förståndig, som orkar vara me en liten flicka som är alldeles ostabil och som inte har alla hästar i stallet. Som orkar uppmuntra när det verkar som flickan inte ens vill veta av Gud(kanske inte riktigt att hon inte vill veta av Gud, kanske mer att hon bara inte orkar). Som gör att flickan känner sig bra och ändå värd något när saker och ting är kaos. En som i slutändan kanske är den som får flickan att ta tag i sitt liv. En som senare i livet kommer att bli ihågkommen som en av de finaste av människor flickan känt.
jag vill också bli en sån,
I´m working on it..
piis
Ty jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. jag var främling och ni tog emot mig.
Jag var naken och ni klädde mig. Jag var sjuk och ni besökte mig. Jag var i fängelse och ni kom till mig.
Då skall de rättfärdiga svara honom: Herre när såg vi dig hungrig och gav dig att äta, eller törstig och gav dig att dricka?
Och när såg vi dig vara främling och tog emot dig eller naken och klädde dig?
Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och kom till dig?
Då skall konungen svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort för mig.
Kan de inte va så att det är det här som är sanningen, att no mather what så bör vi hjälpa de som behöver hjälp..
Ibland så orkar man/kan man inte ge allt för att hjälpa till, men man kan ju alltid göra något, eller hur?
Kanske man inte behöver vara helt fantastiskt 100%ig för att göra som Jesus gjorde..eller?
Jag har en otrolig förebild när det gäller sånt här, eller ja den största förebilden är väl Jesus men jag har även en här-på-jorden-mänsklig-förebild. En som t.ex. orkar vara med en sån som mig än fast jag inte faller in i alla normer som man kanske bör göra som kristen och förståndig, som orkar vara me en liten flicka som är alldeles ostabil och som inte har alla hästar i stallet. Som orkar uppmuntra när det verkar som flickan inte ens vill veta av Gud(kanske inte riktigt att hon inte vill veta av Gud, kanske mer att hon bara inte orkar). Som gör att flickan känner sig bra och ändå värd något när saker och ting är kaos. En som i slutändan kanske är den som får flickan att ta tag i sitt liv. En som senare i livet kommer att bli ihågkommen som en av de finaste av människor flickan känt.
jag vill också bli en sån,
I´m working on it..
piis
Kommentarer
Trackback
