Gerdy Linda Mari

Förra årets nyårsafton var helt otroligt bra, vilket festligt kalas jag hamnade på. Höll på in i det sista me å bestämma vad jag skulle göra, vilket kalas jag skulle på, vilken middag jag skulle gästa..

Jag gjorde nog dom bästa valen tror jag bestämt..

Först var jag på middag med några fantastiska människor samt  åt väldans god mat, morikagrillad dessutom, yummie!!

Sen så åkte vi vidare på ett stort kalas (det tros att det var omkring 60 gäster), mycke gamla vänner å några nyvunna.. Det var kul att träffa alla. Särskilt de man inte ser så ofta och inte håller kontakten med kontinuerligt, te.x Elin Sydhage




eller t.ex Matt P, en av de festligaste jag vet


varför inte nämna det festliga värdparet maja och johan, här smög sig även brodern david med på bild


kvällen fortlöpte i en massa roliga aktiviteter och gemytligheter..


Självklart skulle det avges en massa nyårslöften.. ja själv hade jag tänkt att strunta i fenomenet som bara slutar med dåligt samvete över att ännu ett löfte brutits.. men jag blev som fångad på bar gärning med handen i kakburken  (i detta fall godiskålen)..


så därför var ju även jag tvungen att avlägga ett löfte ( det vart några stycken faktiskt men jag väljer att bara publicera ett, då jag tycker det är ytterst pinsamt att  bli påkommen med att bryta löften, vilket jag antagligen kommer att göra med dom andra), att sluta sliska, iaf så ska jag inte äta godis till den 13 februari.
Här ser vi alltså Lina ståendes bredvid lappen som alla fick skriva sina löften på.


Så närmades sig tolvslaget med stormsteg, självklart var ju detta något som uppmärksammades i god tid. Jag och Malin tog på oss ytterkläderna tio i 12, steg ut på altanen, och vad fann vi, jo två pojkar som i väldigt snabb fart satte ihop ufoballongerna som skulle släppas iväg 00.00. Jag insåg snabbt att de skulle aldrig hinna sätta ihop alla. De hade bara hunnit sätta ihop två och det var tio kvar. Malin och jag grep in.


Jag fick ren och skär panik. Lina kom och insåg att jag fått ett av mina sällsynta men oftare förekommande panikstunder så hon ställde sig och profylaxandades bredvid mig. Malin skrattade och sa åt mig att lugna mig. Det skulle ordna sig, vi skulle hinna i tid.. 2 minuter kvar, Malin och de två pojkarna kom fram till att man kunde ju släppa iväg några lite i förväg, så de gick iväg och lämnade mig kvar med två oihopsatta ufon. Paniken smög sig inte på utan attackerade mig bakifrån. Malin som snabbt observerat detta skrek
-Skit i dom sista, vi klarar oss me dem vi har, gör dig redo för tolvslaget.
Men nej, jag var tvungen, med gråten i halsen och skaken i knäna skyndade jag mig som aldrig förr, Maja min räddare i nöden kom och hjälpte mig med den sista, vi hann i sista stund!! puhh


men fint vart det

Kvällen fortsatte i den festliga stämningen och kanske till och med lite festligare än innan.

Jag landade sent i min säng..
Jag hade ett toppennyår.. tack tack tack!!


Idag så här dagen efteråt har jag mest mysit med mina päron, jag har även hälsat på världens bästa par (de kvalar in på par-topplistan i alla fall).. dom är helt klart givande människor som man blir glad av att vara med, man blir hoppfull. Titta bara på dom..de fattar ju vem som helst att dom här två är bra


Imorgon bär det av tillbaka till Märsta.. det blir intressant.. ; )