Gerdy Linda Mari

Tillåt mig att vara barnslig såhär på en måndag eftermiddag.

Stod utanför handikapptoaletten på universitetsbiblioteket.
Det tog visst rätt så lång tid för den som var där inne.
Jag var ju ändå utanför en handikapptoalett, kanske det för en gångs skull faktiskt var en handikappad som behövde lite mer tid på sig.
Eller..
Så var det någon som tänkt att den här toaletten låg lite avsides, här kan jag bajsa hur länge jag vill.
Efter något som tycktes vara en oändlighet så skramlar det till i låset.
Dörren öppnas.
De förskräckta ögonen på killen som upptäckte att det stod någon i kö ut sade allt.
Lukten och beviset som tydligt inte avlägsnat sig i samma stund som han dragit i spolgrejen berättade mer än jag ville veta.
Han var inte handikappade.
Han var en långbajsare.
I mina ögon, nu och för alltid.
En långbajsare.