Gerdy Linda Mari

Var som jag nämnde i förra inlägget på Klara Kyrka inne i Stockholm i söndags. Det var lovsångsmässa med nattvard.
Som jag också nämnde eller hänvisade till i mitt inlägg var ett inlägg hösten -06 där jag skrivit om mitt första besök i Klara Kyrka då jag klantigt tog folk i hand och hälsade med ett artigt hej, då det egentligen var "fridshälsningen" som stod på schemat. Frid var tydligt ordet som skulle spridas.
Denna gång gick det inte mycket bättre, besöket var alltså inte misstagsfritt.

Jag läste i programbladet hur nattvardsfirandet skulle gå tillväga. Klart som korvspad tyckte jag, det kan väl alla..
Man ska typ gå fram till altaringen, knäböja, ta emot oblaten, vänta tills vinkruset passerar och då doppa oblaten i vinet för att sedan stoppa detta i munnen.

Sagt och gjort.
Jag följer strömmen mot altaringen, knäböjer. Får oblaten i handen och väntar på vinet. Då den likgiltige gubben i prästkåpa kommer med vinkruset märker jag till min stora förvåning att oblaten inte längre är i min hand.
Nej! jag har stoppat den i munnen, jag var girig, sugen, hungrig, hetsig, stressad..ja kallat va du vill, men oblaten var redan på plats.
 Som tur var så hade mannen bredvid mig gjort precis samma sak så han harklade fram "den är i munnen" och gubben i prästkåpa höjer snopet på ögonbrynen (nämen hoppsan, hur gör vi nu..) varpå jag försiktigt med enorm blyghet pekar på min egen mun som för att visa att samma misstag har begåtts av mig..
Som tur va så fick vi dricka direkt ur kruset..

Bortsett från ovannämnda misstag så måste jag säga att Klara Kyrka verkligen är en favoritkyrka. Helt fantastiska mässor. Och att få gå dit med min favorit-Lina, det gör det sannerligen inte sämre..




Puss å kram.. / oblatfrossaren

Imorgon ska jag än en gång till Klara kyrka, detta blir nog andra gången i mitt liv. Förra gången (den gången kan du läsa om här) mötte jag friden, skönheten och lugnet i Gud.
Det är en underbar kyrka som jobbar väldigt socialt. Gillas skarpt.
Ditt ska jag imorgon och antagligen kommer jag få möta mitt lugn och min frid, min Gud.

Ska även hälsa på Lina ikväll, ska sova där och vi ska tillsammans besöka ovannämnda kyrka. Festligt!

Vaknade för två timmar sedan, övervägde att somna om då vår lilla lånehund (Nina som jag bor meds föräldrars hund) förväntansfullt och aningen kissnödigt trampade ute i hallen, dags för promenad. Mjukisbyxorna på, fingervantar, koppel på hunden och bajspåse i fickan. Vi var redo.
Alltså jag kan väl aldrig förstå varför jag INTE har en hund, dessa underbara varelser som griper tag i hjärtat på en så man bara vill älska sönder dom. Dom får mig ut på promenad, gladeligen! Inte alla som lyckas med.
Jag ska, en dag skaffa mig en hund, kanske inte denna sorst hund, golden retriever, men en hund, det ska jag ha.

Titta så fin han är, man kan ju inte annat än lägga ifrån sig datorn och klappa och gosa med han en stund..observera mina röda marimekkosockar..haha

alltså den här lilla webdesignkursen som ja gick på gymnasiet har satt små yttepyttesmå spår i mitt hjärnkontor..
vad tycks?

Alla dessa underbara människor som inte kan sluta beröra mitt hjärta.
Har fått träffa, umgås, krama och leka med två av de bästa i denna värld.
Onsdagmorgonen bar det iväg på en hyfsat spontan trip mot den fina staden Linköping.
Malin Dahlqvist var kvinnan som skulle mötas upp, även Emma Westberg hade tagit ledigt dagen till ära. Reunion kallas det visst (nog kändes det ändå att någon fattades, fina Lina var kvar i Stockholm..hmm).
Fick som sagt i alla fall umgås med dessa guldklimpar, dessa sötvattenspärlor, en gift, en oupptäckt.
Dagen fylldes med stadsvandring, Kinamat, okynnesshopping, skratt, underbar lasagne, snoddas, musiklek, idol och en handduk med jordgubbar.
Sov över bara för att få äta paret Daklqvist alltid så extraordinära och lyxiga frukost, det fanns ALLT man kan tänka sig.. åt för mycket..hmm

Älskar er och tänker att vi ses om inte alltför länge =)

Ska senare skriva om det bussbolag som åktes med, helt fantastiskt, jag var överväldigad och lycklig över komforten, servicen och priset..

En kompis sa ungefär så här idag "din pappa verkar så snäll, fixar och donar alltid för dig"..

Ja det är han..ja det gör han..

Jag vill aldrig glömma det, glömma att jag har en av denna världens bästa pappor. Ställer alltid upp oavsett vad det gäller.
Vill alltid fixa, vill alltid finnas till hands, ber man om något är han inte sen att i alla fall försöka fixa det. En riktig varmhjärtad far som ofta visar sin dotter hur mycket han älskar henne.
Jag försöker på mitt sätt visa detsamma tillbaka, hur det går vet jag inte, men det största jag kan göra är kanske att aldrig ta honom för givet och aldrig glömma att en far som honom är det verkligen inte alla som har..
Än fast vi inte har samma förhållningsätt till livet och samma tro tycker jag att vi har en fantastisk relation som bara blir bättre och bättre var dag som går..

Älskar dig pappa! Du är fantastisk!


far ser tyvärr lite borta ut på denna bild men det var den bästa jag hade =)

veckans mest använda mening "Jag döööööör"..

vet inte varför jag använder denna urbota löjliga mening eller vart jag fått den ifrån..

Så hur kan en skön dag se ut i Linda Jonssons liv?!

Morgonen började med en alltför lång sovmorgon, klev upp vid 9 då jag hastigt väckts av en mardröm innehållande väldigt blöt asfalt, trånga bussäten, smala vägar som inte ens en vanlig bil får plats på som dessutom går parallelt med hamnkajen. Slutsats?! Bussen glider ner i vattnet som är mörkt, grått och kallt.... och där någonstans vaknade jag.. tur att min dag inte fortsatte i denna dystra stämning!

Tittade på det idolavsnitt jag missade igår, trots nya väldigt duktiga aspiranter til Idol 2008 så är Loulou fortfarande min favorit, men denna sötlök till mustaschkille ligger inte långt efter, kära vänner, beskåda Henning.

Tittade sedan på några andra program som intresserar mig men som under sändningstid inte varit möjliga att se, tack för internet och snabba uppkopplingar =)

Magen började skrika efter ett tag och matlagningen var ett faktum..



Här vispas smeten..



..som senare skulle komma att bli en smaskig pannkaka ( ja vet ja vet, pannkakor är INTE mat, men det mättar och är gott ibland)... OBSERVERA att på pannkakan skymtar något gulaktig, detta mina vänner är dagens lyx - hjortronsylt!!! Så nöjd, så nöjd!



Denna kreativa skapelse som också var en av förmiddagens aktiviteter upptog all plats på bordet..



..så jag fick vackert sitta på golvet och äta..

Efter maten..



..gick jag på en lång, skön promenad i skogen..pannkakan som låg i min mage skrek allt vad den orkade och utlöste nåt sorts lathetsserum i min kropp, men jag trotsade detta och kom hem som en "piggis"(usch vilket löjligt ord, "piggis").
En liten funderingar jag har är varför jag alltid, ALLTID gäspar hur mycket som helst när jag går i skogen. Nog för att det sägs att man blir trött när man är ute i friska luften men hallå, jag hinner typ gå i fem minuter innan hetsgäspandet börjar.. någon som har en medicinsk eller psykologisk eller bara logisk förklaring till detta?!

Nu sitter jag och bloggar, ska snart duscha sen ska jag och min fina vän Maja till en annan fin, Sarah och se på lite tv.. slappt, som de ska va på en skön dag..

Blev så inspirerad av min fina vän Linas onödiga fakta så jag snodde det rakt upp och ner, ändrade svaren bara..

Vad åt du senast? Pistaschnötter

Har du fått någon komplimang i dag? Ja det har jag

Är du polare med grannarna?  nä tyvärr inte, har ju som nyss flyttat in, ja jag brukar i och för sig tala med kattkvinnan här bredvid, hon är trevlig.

När åkte du bil i mer än femton minuter senast? ja när var det, åkte kanske tio minuter idag, eller nä det var nog femton, vi säger det för enkelhetens skull

Har du däckat eller spytt för att du har druckit? nope, eller druckit vad? jag spydde när jag drack altonsa (apelsinsaft) i Etiopien =P

Har du täckt någons hus med toapapper? Nej men däremot så har jag täckt någons träd med toapapper, det skäms jag för än idag, vilken korkad idé..usch!

Skulle dina föräldrar bli arga om du blev avstängd från skolan pga slagsmål?  haha, jag hoppas det, sen så tror jag att mamma skulle sagt "ja du har ju gått å läst ( konfirmerat mig) så du gör ju som du vill".

Var är dina syskon just nu? Min bror är i Örnsköldsvik och driver sin Subway restaurang med sin fina Erika.

Vad var den senaste drömmen som du minns? Att jag inte fattade att killen som klev in i bilen var vår nya tolk, jag trodde när de nämnde tolk att vi skulle tolka en bil efter våran lilla bil vilket var omöjligt i mina ögon.. Pidde en skön typ i Mission SOS tyckte det var heldumt tänkt av mig..haha
Sen så frågade Daniel Elvelyck om jag inte skulle följa med till Kouvola ändå, de skulle bjuda på resa, mat och logi. Så fint!

Vem ringde dig senast? Emma Wesslan Westberg

Vilken tid gick du upp i morse? 06.30

Vad ska du göra i helgen? Jag ska..öh.. jag vet inte.. jobba på lördag vilket gjorde att min lördagsplan gick i stöpet, hoppas Lina kan komma på söndag istället, skulle va såå kul! Så då kanske jag ska va me Lina på söndag ( ?).
 
Vad står det i det fjärde sms:et i din inkorg? Jobbar du fortfarande? Kram!

När var du riktigt sjuk senast? I Etiopien, spydde i femton minuters intervaller en hel dag.. gött

När såg du en kändis senast? Oj jag vet inte, det var nog jättelängesen tror jag!

Vad ska du göra efter det här? Diverse kvällgöromål sedan Sova!!

Mer onödigt fakta åt folket..haha..eller

Har fått som jag nämnde i föregående blogg umgås med mina kära föräldrar. Vi möttes inne i stora staden på söndagmorgon. Gjorde ett antal affärer osäkra, åt middag på väg mot gamla stan, turistdyrt och turistmassproducerat men mättnad infann sig vilket var det viktigaste.
Här nedan går vi mot bion som skulle få avsluta stadsturen. Arn var filmen som gick upp på duken. Den var över de obefintliga förväntningarna. Var faktiskt en helt okej film att vila ögonen på.



På stan hittade vi även en internationell marknad som sålde diverse mat, presenter, sjalar och GODIS!! Titta hur nöjd mamma var när vi hittade ett stånd som spelade hurtig sagomusik och hade ett stånd som uppfyllde min barndoms godisdrömmar.. Det var som att gå in i Kalle och chokladfabrikenandan..WOW!



Dom är helt underbara mina föräldrar, visst var jag sugen på att följa med dem upp till Övik nu när de begav sig hemåt.
Visst är det en aning vemodigt att lämna dem i Sverige ett år när jag nu åter lämnar hemlandet för Etiopien.
Visst blir jag sugen på att anta erbjuandet om att komma hem över julen även detta år..

Men visst är det så att när allt kommer omkring så är det väl nyttigt att ibland sakna dem man älskar..

Har umgåtts med min mor och far i dagarna två då min bror kommit på tal..
Följande händelse utspelade sig ungefär i sistnämndas 7-års ålder..

Mor skickar iväg Mathias ner i källaren för att hämta någonting, saft eller sylt eller dricka eller nåt annat som var viktigt för stunden.

Mathias som är en rätt så uppfostrad pojk lyder förstås sin mor, men innan han går ner i källartrappen, genom den mörka korridoren och in i matkällaren som ligger bakom den stora blå trädörren, så hämtar han förstås sin lillasyster på 4 år och säger "Kom Linda, vi ska gå ner i källaren..du får gå först" varpå han säkerligen tänker "om monstret kommer så tar han i alla fall henne först"..

Varför vi drog oss till minnes den fina händelse var för att brodern ringde igår kväll vid halv 11 på kvällen.

Pappa: Hallå (lite halvtnyvaken).

Mathias: hej, du jag är och ska ta in posten hos er nu (mathias bor alltså inte hemma hos mor och far utan skulle endast hjälpa till med att ta in posten då föräldrarna är på minisemester), jag står utanför och ser att en lampa är tänd inne i huset. Är det ni som har tänt den eller är det någon där inne?

Pappa: Nä mathias det är vi som tänt den, den ska va på.

Mathias: Ja okej, bra.. Vi hörs, hej!

Min fina bror vågade inte gå in och titta då det möjligtvis kunde finnas något oidentifierbart inne i huset som skulle dyka på honom. Min bror är idag 26 år..

Publicerar ett blogginlägg jag skrev för ungefär ett halvår sedan, ett blogginlägg som så bra beskriver mitt liv och som fortfarande är aktuellt..

 "Detta trodde du inte för ett år sen va?!"

 En så enkel kommentar som fick mig att tacka Gud för livet jag lever. Ett vardagsliv i Sverige för ett år sen var ett ständigt letande efter lyckan. Jobba häcken av sig för att om möjligt kunna få någon sorts plastig lycka till helgen då vänner samlades, kanske åka iväg, skratta ikapp med substitut efter substitut av lycka men i slutändan vara än mer less på måndagen än man var på fredagen då hoppet ändå fanns där någonstans långt inne.
Jag skulle vilja påstå att jag aldrig älskat livet så mycket som jag älskar livet här och nu, jag skulle vilja påstå att mitt inre aldrig varit så stilla som det är nu. Varje dag är ett äventyr.
Ingen dag är den andra lik, ingen dag går förbi utan att jag förundras över den Gud jag tror på som visar mig nya saker i livet som är fantastiska.

 Att Etiopien är svaret på människors sökande efter lyckan och den mäktiga frid som faktiskt kan ta boning i en människas inre säger jag inte, men däremot vill jag påstå att Gud är det. Att livet går upp och ner att vissa dagar är som att stå under ett vattenfall av elände och kadaver, mörker och skit, det förnekar jag inte. Det har jag själv fått uppleva, men att det finns en frid som kan infinna sig i ens inre oavsett omständigheter kan jag inte heller förneka. Jag har sett det främst i mitt eget liv men också i andras.
 Att bibelns Gud kan användas och citeras som en god sagofigur och bibeln som en enda otrolig saga, det kan jag förstå om man inte tror och inte sett de under och tecken som beskrivs i bibeln i verkligheten. Men när man sett, upplevt, känt och förnimmat, då kan man inte längre låtsas som att världen bara är ett vakuum som vi lever i för att uppnå status, rikedom och stort socialt nätverk. Då måste man böja sig och ödmjuka sig inför den Gud som skapat livet, som skapat friden, som kan lyfta, styrka, inge hopp och liv i eländigaste tillvaro.
 Jag får se människors liv förvandlade och fyllda med hopp. Jag stormtrivs och önskar med hela mitt hjärta att fler får uppleva det jag upplevt och lever mitt i.

Ett äventyr.

Igår satt jag åter i skolbänken på Mission SOS bibelskola uppe på Harvest center. Denna gång som tidigare elev och gäst.
Det var enormt kul att få lyssna till min favoritevangelist, min vän, chef, ledare och förebild Johannes Amritzer ( som för övrigt börjat blogga på http://www.missionsos.org/sv/blogg/).
Jag såg mig om i rummet flera gånger och märkte en påtaglig iveri varje elevs ögon. En iver jag också hade under hela bibelskoleåret, en iver efter att få mer mer mer.
Igår kände jag inte samma iver, nu har jag en annan iver i mig..
Då ville jag bli stoppad, fylld, matad, nu vill jag ge, göra, mata.
Det var verkligen inte samma känsla i mig igår som då jag gick skolan.
Det är gjort liksom, jag behöver inte göra det igen.. Det är en ny tid i mitt liv nu, ett nytt skede.
Nu är jag redo för utmaningarna och äventyren, jag har ju faktiskt blivit utbildad för de..

Så jag måste ju så här i slutändan rekommendera denna underbara skola, fatta va kul, givande, uppmuntrande, sprängande, spännande och nyttig denna skola är.. Om du vill veta mer så gå in på http://www.sosmissionsbibelskola.com/

haha, nu när jag skrev förra inlägget så insåg jag plötsligt att jag älskar livet, fatta va bra jag har det!!
pratade till exempel med min underbara Tessie idag, hon är underbar och jag saknar henne alldeles för mycket för att det ska va nyttigt..
Ska få träffa Lina i helgen, bara det förklarar ju lite varför jag älskar livet =)
Fick prata me Mallan på telefon idag och jag fick prata med världens bästa Linda Berg på telefon igår..
Bor med världens ( jo världens) knasigaste och roligaste person..

Jag älskar livet!!

En timme och 40 minuter senare inser Linda att skogens inverkan på henne nästintill är skrämmande..

Jag är så sjukt tacksam över att jag har ben som jag kan stå och gå med, jag skäms över att jag inte använder dem mer än jag gör.
Tänk att jag får vara frisk.
Det är ju verkligen en sån förmån, en sån välsignelse.

Det är så gott att vandra i skogen, det är nästan så jag är född till att göra de. Det finns ingen plats ( som jag varit på hittills) som gör mig så lugn och tillfredsställd. Under alla livets förhållande ( som jag hitills upplevt) har skogen och naturen alltid varit en grymt skön tillflykt. Den bästa!
Sen att vandra där med sin bästa vän, prata om framtiden, dåtiden och nutiden, wow!
Det kan inte bli bättre.
Så uppmuntrande..
Jag är så välsignad!


Tack Gud för livet jag lever! Tack för samtalet!

ber om ursäkt för mitt uteblivna bloggskrivande..

Har varit i Norge några dagar, tre för att vara mer exakt.. kom hem i söndags..
Det var verkligen hur kul som helst!!
Har hjälpt till på en festival som heter Harvest Cry Norge.
Jättemycket ungdomar.
Så kul.
Fick även lära känna lite nytt folk.
Sovde i en helsjysst segelbåt som hade 10 sovplatser. helt sjukt.
Det gungade verkligen i huvudet på dagarna när man INTE var på båten.
Bodde tätt inpå 5 andra tjejer, så kul att lära känna dom lite mer. Hur goa som helst!
Nya vänner är aldrig fel. Synd bara att jag inte kan ta dem med mig till Etiopien =(
Ska boka biljett imorgon, jippi!!

Nu ska jag sova.. vi ses

det är en knepig känsla att borsta tänderna samtidigt som man duschar..

åker till Norge några dagar, so long..