Gerdy Linda Mari

Ibland blir man ju så glatt överraskad. SMHI hade fett me fel över gårdagens väderlek. Prognoserna sa regn och krossade midsommardrömmar, verkligheten talade sol och ännu mera sol så långt ögat kunde nå. Något litet moln kom ju för att gästa, men stack (kanske var ett stackmoln..öhh..eller..) rätt snabbt igen.

Började dagen med en snabb promenad i det vilda för att snabbt inse att jag egentligen inte hade tid för den dagliga hurtigheten. Skyndade mig hem, kastade på mig kläderna som fick mig att se ut som en cirkusclown (fast en väldigt söt cirkusclown), japp..
Inga bildbevis men snabbt återberättad så hade jag :

• grönt linne
• rosa leggings
• vit klänning
• lila kofta
• blå väska
• röda solglasögon
• korallfärgade armband

Här är det ingen som kan klaga på att jag inte var färgglad till midsommar.

Sen bar det av till Själevad hembygsgård med min fina kusin Johanna. Där dansades det runt stången (hmm, snacka om konstig grej liksom), det såldes fika, det bakades tunnbröd, det var ponnyridning (för de små, jag och Johanna fick snällt stå över) och det hände en massa annat me.



Vid 18-tiden skulle det visst komma folk till Hörnäsvägen så det vara bara att börja städa. Vid 18.30 så trodde jag att loppet var kört, jag skulle bli ensam och de antal minuter jag slösat på städning skulle ha vart förgäves. Tre tårar senare så sladdade den första bilen ner på uppfarten. Två vänner med stora leenden på läpparna anlände med grillattiraljer i högsta hugg. Och så fortsatte dom droppa in tills vi var en 10-15 stycken.
Kvällen fortlöpte i aktivitetstema. Badminton, kubb, boule, bakning och sällskapspel, det är inte fy skam de inte.

   


Anders, kocken förundras över mitt livsfarliga sätt att skära rabarber, det funkade dock bra för mig.
Det funkade inte för han.
En smäktande rabarberpaj var resultatet av mitt våghalsiga fingertoppsmordförsök. Därav smeknamnet Rabarberbaronessan! Sen att det fanns en seriös fundering på att gifta sig med en engelsk baron kan också vara en del i det hela.

Kvällen slutade med en kvällsvickning bestående av te och mackor för de som orkade hålla sig vaken. Själv var jag mer på sovandets sida.
-Vill du att vi ska åka hem? frågade Joel mig när jag somnat i min egen hand vid bordet.
-...öh..inte alls, stanna så länge ni vill... lyckades jag mumla fram mitt i sömnen

Vid fyra somnade jag och insåg att jag hade haft en helt otroligt bra midsommarafton.
När man inte har några som helst förväntningar, då är det som att livet bjuder till lite extra!
Thanks!