Gerdy Linda Mari

Jag kom på en grej som hände när jag gick i tredje året på gymnasiet. jag gick estetiska programmet med inriktningen- Teater.
Jag hade då gått i samma klass med samma människor i tre år, jag kände var och en väldigt bra (det gör man oundvikligt när man går teaterklass med varandra).
I slutet eller var det kanske början av tredje året så skulle vår klass göra en presentation av vad estet programmet innebar och vi skulle locka nya förmågor till utbildningen.
Till att börja med skule vi två och två ställa oss och presentera den andre. Jag och en kille gick upp på scenen.
Jag får börja..jag nickar mot killen bredvid mig..
-Det här är Per Hakola
Sen ler jag sådär fint som man ska göra samtidigt som jag får syn på den tjej jag umgicks med mest i klassen, Emma. Hon gapar stort med förvånad uppsyn, sen börjar hon gapskratta, varpå "Per" vänder sig om mot mig
-Ja, eller jag heter ju Robin

Här har jag gått med killen i TRE år, jag har alltid sagt Robin och alltid sett killen som en naturlig Robin. Snacka om hjärnsläpp. Det dumma är att efter denna lilla fadäs så heter han Per i mitt huvud.
När jag var på stan något år efter så ropade jag efter Robin men han gensvarade inte utan ignorerade mig helt.
Jag insåg efter ett tag att jag än en gång kallat honom Per och inte Robin.


Dumt säger jag..


P.s btw, det kan hända att detaljerna inte är helt rätta, men typ såhär D.s