Gerdy Linda Mari

Att se film är inte bara film för mig.
Visst kan jag också dra av en komedi i all enkelhet, men det ger mig inte så mycket.
Däremot en film som får mig att känna, som rör om i mitt inre, det är lycka och något som jag uppskattar en ledig måndag i all ensamhet.
Att se film är för mig att dyka in i någon annans verklighet, någons vardag.
Gråtandes eller skrattandes, känner jag med människorna, mer än jag kanske borde.
Så verkligt, så naturligt på något vis. Oftast vill jag förstå mig på, lära känna, tränga mig inpå djupet på de människor som får mig att reagera, som berör.
Jag finner mig ofta sittandes med rynkat ansikte, stora ögon, längtandes till filmens skådeplats. Ibland längtar jag inte, ibland är jag faktiskt där och det kan ta ett tag, några minuter efter filmens slut innan jag hittar tillbaka till min, min egna verklighet.

 Imorse försökte jag förstå mig på Jokern, hur han kunde bli den han blev. En fantastiskt bra film och en otrolig rollprestation av Heath Ledger (något jag inte bara säger för att denne avlidit).
”The dark knight”

På förmiddagen förundrades jag över Andy kauffmans fantastiska förmåga att inte förstå sig på människors humor…eller så var det just det han gjorde.
”Man on the moon”

 I slaget för människans fria vilja och självbestämmande kämpade jag mig igenom de poetiska fraser som ”V” i filmen ”V för vendetta” använde som vardagligt ordalag. En annorlunda film som ändå berörde mig på något vis, kanske inte så djupt som de två andra, men ändå en helt godkänd film för eftermiddagen.


en mycket bra filmdag..