Gerdy Linda Mari

Kan du som jag känna att en del saker är svåra att lämna, en del saker är svåra att göra sig av med, för en del ett minne, kanske den där ärvda ringen från gammelmormor som bara är så ful, eller kärleksbreven från din före detta som nu är gift eller för andra, för mig....en blogg.

Ja vad ska man säga

I tre år, i tre hela år har jag haft den här bloggen.
374 inlägg har jag åstadkommit att skriva, inte så många om man räknar på hur många inlägg det blir per år, men ändock.

I somras satte jag en besöksräknare på min blogg och jag insåg att det jag skrev nu inte bara var för mina närmsta vänner utan även för människor jag antagtligen inte känner. Mycket pga av mig eget fel då jag spridit min adress.
En del dagar hade jag mer än 100 besökare på en dag, okej inte så mycket om man jämför med de stora bloggarna, men min blogg var heller aldrig tänkt att bli en "stor" blogg.
Jag hade kommit ifrån grundtaken med min blogg;
En personlig sida för min närmaste, en sida där jag kunde reflektera, känna och uttrycka mig hur jag ville.
En slags dagbok.
Min blogg har innehållit tårar, skratt och ofantligt många misstag och snedsteg.
Den har fungerat som terapi, slagpåse och nära vän.

Men nu är det tro det eller ej, dags för mig att göra mig av med min heliga ko.
Varför, jo, kanske just för att den innehåller så mycket av mitt liv som jag inte identifierar mig med längre, så mycket som tillhör perioder i mitt liv som ligger bakom.

Jag kommer fortsätta blogga på annat håll. När man har bloggat någolunda kontinuerligt i 5 år (hade en annan blogg innan denna som lades ner när hela blogsajten lades ner) så antar jag att det är svårt att bara sluta

Som avslutning vill jag bjuda på mina två favorit inlägg:

Mitt första inlägg, kanske det jag är mest stolt över Bortgjord men ändå stolt

Mitt bästa inlägg enligt mig själv Livet jag lever




Älskar er, handtag, famntag, klapp och....ja va tusan..KYSS