Gerdy Linda Mari

Ja da har man landat i Etiopien annu en gang.
Morgonstund har guld i mund (mun med d ocksa??) sags det, klockan 6.10 stod jag pa Bole airport med alldeles for stora och tunga vaskor i handen. Valkommen hem!

Min forsta tanke var smatt panikartad:
Skit, vad gor jag har, nu ar jag inte en grongoling langre, nu forvantas mer av mig, jag maste ta mig upp pa en hogre niva, gora mer och jobba effektivare och framforallt bor jag avancera pa spraksidan.. Ahh, etiopiska alfabetet..vilken utmaning. Den har gangen kommer jag inte fa en klapp pa axeln nar nagot gar snett, ingen kommer saga att du vanjer dig eller att du kommer in i det. Det stadiet ar forbi..jag ar, ska vara, nastintill proffs..

Trots denna tanke sa infann sig ett lugn eller ska jag saga gladjerus i mitt hjarta nar mottes av ett hogljutt FARSAN BALOO precis nar jag kom ut fran flygplatsen. Mohammed var underbara tolk ( som i alla fall lart sig nagot av mig, foregaende livsviktiga fras) hade kommit for att mota mig samt Samuel, var basledare.
Inte bara dessa herrar har skankt mig gladje mina tva forsta dagar har utan aven folket, det vanliga, underbara etiopiska folket som inte drar som for att halsa vitt och brett. Eller trafiken som drar fram i vansinniga farter och kollisionkurser, varfor det gjort mig glad, ja det vet jag inte.
Jag far ej heller glomma att namna dofterna, har snackar vi inte dofter av ros eller hallon, nej har snackar vi riktiga dofter, avgas och roken av branda sopor. Dofter, eller okej lukter, som jag ogillar skarpt, men som anda ger mig en kansla av att jag ar hemma. Kanslan av att jag an en gang ar pa ratt plats.             Valkommen hem