lyckorus

Jag tror faktiskt aldrig jag känt en sån uppbubblande lycka som den jag kände idag..
Finns inte ord..
Det lustigaste var att jag inte riktig visste vad jag skulle göra av de känslor som kröp upp..
satt först och gapade över de ord som dykt upp framför mina ögon, skrek rakt ut och sprang ut till pappa.. som höll på att kratta gräset..
Han tyckte jag var så uppspelt så han puttade ner mig i gräset och skrattade åt mig medan han sa "men Linda lugna dig"..

Tack tack du som framkallade dessa lyckokänslor.. kan aldrig beskriva tacksamheten..

Tack Gud!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0