Skit va lycklig jag var, är och kommer att förbli (?)

Kan man intala sig något som inte är sanning och stå på det som om det vore sanning?
Egentligen vill jag inte filtrera mina ord för att de ska smeka dig som läsare, dig som vän, dig som mamma medhårs. För att det inte ska göra så ont i dig när mina ord kastar sig in i din värld och du förgäves fösöker förstå min. Men ibland måste jag, för din skull, men mest för min egen. De ord som jag känner just då kanske jag inte vill eller kan stå för imorgon.

Du vet så mycket om mig, det är egentligen så sjukt att du vet det, men det är så kul att du fortfarande vill vara med mig, vill vara min vän. Jag övervann någonting för inte så längesen, jag gillar din vänskap!

En del handlingar kan vara svåra att förstå för dig, men för mig var de så självklara för stunden, idag kanske jag skakar på huvudet, men jag tror inte att jag tycker det ens är hälften så hemskt som du tycker.

"Men de va ju ba nå dumheter som du aldrig komma göra igen"

Jag tror det är sant faktiskt, kanske var det som ett adjö, en sista hälsning. Som ett avslut.

jag är lite ledsen att du var tvungen att se och lyssna till mina problem häromsisten ( samtidigt är det kul, du är en snäll människa som bryr sig, jag gillar dig och din lilla familj, kanske jag kan odla kryddor bredvid er), det var inte meningen att dra med dig i min outforskade värld av tvivel, kärlek, ångest och citat.

Men det är så mycket som gör mig glad. Att vara blond men ändå på nåt sorts vis känna samhörighet.

"jag gillar faktiskt dig, du är så mysig"

Ömhetsbetyg är kärlek och jag gillar dig med. Underbara människor runtomkring mig. Kanske jag övervann det med. Kanske, kanske jag kan leva. Kanske ni är min startplanka, min startlinje, mitt startskott, kanske ni får se mig växa och bli en människa..

Att DU bryr dig var otroligt kul, jag fnissade inombords, men blev samtidigt jätterörd, men det är lugnt, jag menar det jag sa, jag är inte en ledsen flicka. Jag är faktiskt gladare än nånsin.

Att finnas är så kul, det är spännande. Jag är tacksam till livet, jag lär mig något varje dag. Jag står på mina egna fötter, mina egna ben.

Det du sa var ju också enormt festligt, blir glad över att du känner så, kanske var det något sorts sprattelvatten som talade, men jag blev ändå glad. Du är festlig och det gillas. Viva la Märsta, kanske är det här du kommer leva och dö..haha

Jag tvivlar varje dag på allt, men blir ändå enormt glad, vågar knappt utala orden, men det börjar släppa nu, jag håller på att komma tillbaka!

Kärlek till allt och alla..


Kommentarer
Postat av: Tess

Underbar text. jag blir glad.

2007-06-10 @ 12:45:41

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0