få arslet ur kärran..

När jag var 15 år såg jag när Nkosi Johnson höll sitt tal på invigningen av den internationella AIDS-konferensen 1 juni 2001.
Killen var då 11 år och skulle tyvärr bara bli 12 för han var själv aidsjuk. Här följer ett avsnitt ur det tal han höll:


image111


Hej, jag heter Nkosi Johnson. Jag bor i Melville i Johannesburg i Sydafrika. Jag är elva år gammal och har fullt utvecklad AIDS. Jag föddes HIV-positiv.
När jag var två år bodde jag på ett vårdhem för HIV/AIDS-smittade. Min mamma var förstås också smittad och hade inte råd att ha mig hemma eftersom hon var jätterädd för att området hon bodde i skulle få reda på att vi båda två var smittade och jaga bort oss.
Jag vet att hon älskade mig väldigt mycket och försökte hälsa på mig så ofta hon kunde. Och sedan fick vårdhemmet stänga för att det inte fanns några pengar. Så min fostermamma, Gail Johnson, som var chef för vårdhemmet och brukade ta med mig hem på veckohelgerna, berättade på ett styrelsemöte att hon tänkte ta mig hem till henne.

Hon har lärt mig allting jag vet om att vara smittad och att jag måste vara försiktig med mitt blod. Om jag ramlar och slår mig och blöder, så måste jag se till att täcka över såret och gå till en vuxen för att få hjälp att göra det rent och sätta plåster på det.
Jag vet att mitt blod bara är farligt för andra människor om de också har ett öppet sår och mitt blod kommer in i det. Det är enda gången människor behöver vara försiktiga när de rör vid mig.

Jag hatar att ha AIDS för det gör att jag blir väldigt sjuk och jag blir väldigt ledsen när jag tänker på alla andra barn och bebisar som är sjuka i AIDS. Jag önskar bara att staten kan börja ge AZT till gravida mammor med HIV för att stoppa att viruset överförs till deras bebisar.

När jag blir stor vill jag hålla föreläsningar för fler och fler människor om AIDS ? runt omkring i hela landet, om mamma Gail tilllåter mig. Jag vill att människor skall förstå vad AIDS handlar om ? och lära sig vara försiktiga och respektera AIDS ? man kan inte få AIDS genom att röra, krama, pussa eller hålla en smittad i handen.

Vi är normala. Vi har händer. Vi har fötter. Vi kan gå, vi kan prata, vi har behov precis som alla andra. Var inte rädda för oss. Vi är alla likadana!?

Nkosi Johnson, Sydafrika

................................................................................................................................................................................................................

"Shit Linda, du har ju sanningen, det är ju det som det handlar om, det är ju sånt vi måste göra "

"Oj vilka möjligheter du har att åka iväg sådär som volontär, jag skulle göra det direkt om jag var du"

"Varför åker du inte, vad är det som får dig att vara kvar?"




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0