Höjdpunkterna för helgen är givna...
Det har varit som en fest..
Jag har ju varit i linköping hos ovärderliga vänner, malin du är en underbar människa som jag inte kan sluta älska och beundra...
Kom dit i fredags... lite sliten efter en hård arbetsvecka, okej hård var att ta i.. jag tror mer att det är mitt funderande som tröttar ut mig.. iaf.. i linköping var jag. Softade oss igenom fredagskvällen, idol och varma mackor stod på schemat, annars var det valfrihet som rådde.. Vi valde att gå och lägga oss tidigt.
Lördagen kom sakta men säkert, jag hade sovit på soffan som var mindre balanserad, jag halkade åt ena sidan hela tiden och kudden var likamed obefintlig, men jag klagar inte, utan konstaterar ( dessa fenomen var dessutom såna som åtgärdades till natten därpå). Malin och jag begav oss ut på Linköping gator och torg, Malin guideade mig proffsigt igenom staden. God middag inmundigades hos paret Dahlkvist. För att återknyta till gårdagens blogg så vilade jag innan och efter middagen, som den förtidspensionär jag är =P
Vi gjorde iordning oss för den stundande festen, vi skulle till systerkollektivet på vallhallavägen (?). det var en mycket angenäm fest, men vi konstaterade dock ( vi tre övikingar som inte kände så många andra(det var fler övikingar där men dom kände många andra)) att vi var väldigt dåliga på att socialisera oss. Vi kanske inte är lärda till att göra det. Inte vet jag, men jag plockade fram två festliga böcker om kamikazekaniner som tar självmord som vi läste i godan ro ( då såg det ju iaf ut som att vi gjorde något). Nu får ingen tro att vi hade tråkigt på festen, tvärtom, men som sagt, vi är bara sååå otroligt dåliga på att socialisera oss.
Vi får hem vid 12 snåret för att... ja just de, förtidspensionär var det, gå och lägga oss.
Söndagen tillbringades i munterhetens tecken.. Vi var på ikanohuset, nordic och diverse andra affärer. Sen åt vi på en pizzeria, jag åt kyckling som såg mer sjuk än frisk ut ( höll på att skriva att den såg mer död ut än levande..haha). For hem, sjöng lite singstar, inväntade klockslaget 16.00 då vi skulle bege oss till Myran, som hade bakat en bananpaj som var mycket godare än vad den både lät och såg ut. Den slog faktiskt mycket av det jag ätit i sliskväg.
Buss hem i tre timmar, hemma...
Till rubriken... höjdpunkterna för helgen är givna
Vi pratade om fantomen och jag ställde frågan
- vad heter fantomens hund?
Emanuel svarar som den fantomenkännare han är
- Devil
Jag och Malin fortsätter prata, det blir lite tyst och Emanuel säger dödsallvarligt
- Det är ingen hund, det är en varg
När vi var på festen och hade konstaterat att vi var väldigt dåliga på att socialisera oss, så satt vi som några nördar i soffan, som ett litet fånigt öviksgäng. En kille sätter sig bredvid oss och börjar prata med några andra, han sträcker sig efter skålen på bordet, frågar sina vänner vad det är för något, de vet inte så han passar över frågan till oss. Malin svarar pliktroget
- Det är vindruvor, från Fannys hemmaodling i hennes uterum.
Varpå killen vänder sig om och fortsätter prata med sina kompisar.
Malin säger stolt
- Där startades nästan en konversation
hahahahaha, festligt, mycket festligt!!
Jag har ju varit i linköping hos ovärderliga vänner, malin du är en underbar människa som jag inte kan sluta älska och beundra...
Kom dit i fredags... lite sliten efter en hård arbetsvecka, okej hård var att ta i.. jag tror mer att det är mitt funderande som tröttar ut mig.. iaf.. i linköping var jag. Softade oss igenom fredagskvällen, idol och varma mackor stod på schemat, annars var det valfrihet som rådde.. Vi valde att gå och lägga oss tidigt.
Lördagen kom sakta men säkert, jag hade sovit på soffan som var mindre balanserad, jag halkade åt ena sidan hela tiden och kudden var likamed obefintlig, men jag klagar inte, utan konstaterar ( dessa fenomen var dessutom såna som åtgärdades till natten därpå). Malin och jag begav oss ut på Linköping gator och torg, Malin guideade mig proffsigt igenom staden. God middag inmundigades hos paret Dahlkvist. För att återknyta till gårdagens blogg så vilade jag innan och efter middagen, som den förtidspensionär jag är =P
Vi gjorde iordning oss för den stundande festen, vi skulle till systerkollektivet på vallhallavägen (?). det var en mycket angenäm fest, men vi konstaterade dock ( vi tre övikingar som inte kände så många andra(det var fler övikingar där men dom kände många andra)) att vi var väldigt dåliga på att socialisera oss. Vi kanske inte är lärda till att göra det. Inte vet jag, men jag plockade fram två festliga böcker om kamikazekaniner som tar självmord som vi läste i godan ro ( då såg det ju iaf ut som att vi gjorde något). Nu får ingen tro att vi hade tråkigt på festen, tvärtom, men som sagt, vi är bara sååå otroligt dåliga på att socialisera oss.
Vi får hem vid 12 snåret för att... ja just de, förtidspensionär var det, gå och lägga oss.
Söndagen tillbringades i munterhetens tecken.. Vi var på ikanohuset, nordic och diverse andra affärer. Sen åt vi på en pizzeria, jag åt kyckling som såg mer sjuk än frisk ut ( höll på att skriva att den såg mer död ut än levande..haha). For hem, sjöng lite singstar, inväntade klockslaget 16.00 då vi skulle bege oss till Myran, som hade bakat en bananpaj som var mycket godare än vad den både lät och såg ut. Den slog faktiskt mycket av det jag ätit i sliskväg.
Buss hem i tre timmar, hemma...
Till rubriken... höjdpunkterna för helgen är givna
Vi pratade om fantomen och jag ställde frågan
- vad heter fantomens hund?
Emanuel svarar som den fantomenkännare han är
- Devil
Jag och Malin fortsätter prata, det blir lite tyst och Emanuel säger dödsallvarligt
- Det är ingen hund, det är en varg
När vi var på festen och hade konstaterat att vi var väldigt dåliga på att socialisera oss, så satt vi som några nördar i soffan, som ett litet fånigt öviksgäng. En kille sätter sig bredvid oss och börjar prata med några andra, han sträcker sig efter skålen på bordet, frågar sina vänner vad det är för något, de vet inte så han passar över frågan till oss. Malin svarar pliktroget
- Det är vindruvor, från Fannys hemmaodling i hennes uterum.
Varpå killen vänder sig om och fortsätter prata med sina kompisar.
Malin säger stolt
- Där startades nästan en konversation
hahahahaha, festligt, mycket festligt!!
Kommentarer
Trackback
