så sjukt ont..

Så skrattretande, alltihopa.. jag skrattar och gråter..omvartannat..

det gör så sjukt ont, så sjukt..

å tro inte att det handlar om dig, det handlar om att jag skulle få göra det jag drömt om, nåt jag så sjukt mycke sett framemot, jag tror t.om att jag såg fram emot det mer än vad ni gjorde.. en dröm sen flera år tillbaks..

jag mådde piss i höstas, för att jag inte hade nåt mål, nån mening, nåt att se framemot, det hade jag nu..
men det togs ifrån mig, som så mycket annat.. är det tänkt att allt ska tas ifrån mig tills jag inte vill mer..?
varför ges det mig en massa förhoppningar hela tiden, du gav mig förhoppningar , men det bryr du väl dig inte om speciellt mycke, du verkar ju inte bry dig om nåt, har du ens känslor?

resan gav mig förhoppningar, att jag äntligen var på väg, få göra nåt nytt, nåt jag drömt om..

vad som skulle hända efter resan spelade ingen roll, utan lägenhet och utan jobb, det spelade ingen roll... bara jag fick komma iväg, äntligen.
jag trodde inte det var sant när det var bestämt..
jag var orolig in i det sista att ni inte ville ha med mig egentligen.. att det bara var av snällhet som det råkades säga ja.. ( okej, tyder på osäkerhet, ja)
men sen bestämde jag mig för att tro att ni ville de, för jag ville ju verkligen.. jag tvekade hela tiden på om jag kunde vara glad över att jag skulle få följa me, jag tillät inte mig själv att känna ren glädje över resan ( tänk om de skulle bli som med alla andra resor som jag varit på väg på men som aldrig blivit av pga det ena och det andra).
När biljetten var betald, då kände jag det, då tillät jag mig att känna glädjen, glädjen över att vara på väg..
Med stolthet berättade jag för alla att nu skulle jag äntligen komma iväg ( flera har väl undrat om det nånsin skulle bli av)..
Att sommaren och hösten varit så otroligt jobbig, det var nästan glömt, det kändes som ingenting, med tanke på vad jag skulle få vara med om..
Jag började må så mycket bättre när det gällde allt annat också..


okej nu visste du kanske inte hur mycke de här betydde för mig, eller hur jag mått.. men vadå lite känsla får du väl ha..

Kommentarer
Postat av: Anonym

aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah
störda människa, rör inte min ängel! (du vet att jag är sniper på halvtid, ifall du vill liksom...)//T

2006-11-08 @ 11:13:12

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0